Men nu var det riktigt längesen jag skrev!

Det har vart jul och nu nalkas nyår. Jag har vart lite julledig och har sovit alldeles för mycket under den tiden..

Tillsammans med B var vi och åt julmat hemma hos pappa med två av mina andra syskon, det var riktigt mysigt.

Bytte lite julklappar och rundade av ganska tidigt då B fortfarande blir väldigt trött framåt kvällarna.

Nu har han precis dragit iväg mot Mora där han ska få sin sista dos cellgifter, sen blir han ledig i 1 vecka då han tagit ut lite semester och vi ska samtidigt då vara barnvakt åt Blixten då hans familj drar utomlands.

Nyår planerar vi att spendera hemma hos mamma med lite god mat och bingolotto. Får se hur länge vi stannar då hunden inte får komma in där med tanke på katterna som huserar i huset.

Det har vart riktigt kallt i några dagar, grader ner emot -26 grader har inte vart ovanligt och jag blir fortfarande lika förvånad att kaninorna klarar av sådana grader och glatt studsar runt i hagen! Vi har sprungit in och ut med vattenskålar hela dagarna då de fryser över på under 1 timme. Ibland mindre när det vart så där riktigt kallt!

Jag ska alldeles strax göra mig redo inför jobb och efter kortdagen idag så är jag ledig i ytterliggare 3 dagar. Känns fint!

Hejsvej

Han är hemma igen, sen i lördags, det är bara det att jag inte har hunnit uppdatera något ännu.

Han luktar inte riktigt som han ska men det är väl i sin ordning. Det tar väl ett tag innan det försvinner.

Det är två dagar innan julafton och idag har jag gjort lite ost som ska bli julklappar till nära och kära. 

Vi hade tänkt att vi skulle hinna med och göra julgodis också men eftersom att allt inte blir som planerat jämt så hanns det inte med. 

Jag sitter nu och väntar på att få dra ner och jobba några timmar och B ligger och snarkar en stund innan han ska iväg till VC.

Han är trött och sliten. Jag tycker mest det är skönt att han är hemma igen. Vet inte hur mycket längre jag hade klarat mig utan honom, speciellt med stressen som allt detta inneburit.

Jag är hungrig men hinner inte göra något att äta så jag får äta mig mätt på lite gammalt chips som låg här i sin påse och väntade. Det får gå.

Har hunnit handla julmat iaf så på onsdag åker vi till Östanvik efter att jag slutat jobbet och firar lite jul med mina syskon och pappa. Blir nog bra, i all stillhet.

Därefter har jag några dagar ledigt och det ska bli så skönt! Jag behöver få vara ledig lite nu känner jag. Funderar på om det kan ligga en fökylning eller nåt annat på lur för jag har vart så himla trött de senaste dagarna. Blir nästan lite vimmelkantig till och från.

Men jaja. Ska väl strax ruska liv i B här så att han kommer ur sängen.   

Har kommit hem efter en natt på Tillhed i mammans sällskap.

Sov riktigt dåligt, det rummet är inte så lätt att sova i för mig. "Energin" känns väldigt tung och något tryckande där och sängen ska vi ens tala om. Kroppen antar formen lite av en banan och ligger en med ryggen mot sängkanten upplevs det som om en håller på och ska ramla ur sängen. Som om madrassen är vinklad så att en ska glida ur och ramla ner på golvet. Så jag har fått ligga i skarven bara för att kunna stanna kvar i sängen.. 

Så jag har inte bara fått dåligt med sömn, jag har lite ont i ryggen på det också.

Annars är jag väldigt rastlös idag.. Det känns att B har vart borta alldeles för länge nu. Men i morgon kommer han iaf hem! Självklart så jobbar jag långdag då bara för det. Jobbar på söndagen också såklart. Ja faktiskt var enda dag fram till på onsdag eftermiddag. Och jag har ingen aning om hur det kommer bli för honom, hur han kommer må och om han kommer bli sjukskriven eller inte. Men det blir vi väl varse ganska snart.

Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på att roa mig med idag. Jag är trött och det känns som att en tupplur skulle kunna vara aktuell bara för att få upp ångan lite.

Har blivit lite trött på att bara ligga och glo på Charmed men har inte så mycket annat till alternativ.

Spela tv-spel vet jag inte om jag har någon lust med och läsa vet jag inte om jag orkar just nu. Det finns inget att städa och alla djuren har redan fått mat samt att jag har hunnit lösa lite korsord. Hmhm..

Lyckades sova riktigt bra inatt och verkar ha laddat batterierna lite grann sen igår.

Det började klia lite i fingrarna efter något att göra då jag bara låg hela dagen igår i princip så nu har jag röjt i vardagsrummet, städat hos pigletsen, plockat, dammsugit och torkat golvet. Så nu är jag såklart lite trött igen och känner att en huvudvärk smyger lite i ena tinningen.

Men jaja, vad är väl en bal på slottet?

Pratade med min kära för en stund sedan och idag verkar han känna av cellgifterna lite mer, han var väldigt trött och tung i kroppen sa han. Mitt hjärta. Önskar så att jag kunde vara där bara för att klappa lite på honom.   

Saknar honom riktigt mycket nu och vill bara att det ska bli lördag.

Kikade ut genom fönstret på kaninerna för några timmar sedan bara för att se vad de sysslar med och ser då att det sitter en talgoxe i deras matskål och stjäl havre.

Kan ju tycka att de ska vara lite mer rädd om sin mat och försvara den men inte det nej.. :P

Ikväll drar jag upp till Tillhed för att umgås lite med Livmodern samt sätta i mig lite varma mackor i hennes sällskap. Ser fram emot en natt tillsammans med två mjuka kattor i sängen också. Det var så längesen.. 

Har funderat mer och mer på det för varje dag som gått nu och jag vill verkligen skaffa katt. Samtidigt vill jag det inte också eftersom att vi bor nära en väg där det går väldigt mycket lastbilar.. så jag vet inte. Men jag vill ju!

Nåja. nu ska jag bara hitta på något annat att göra tills klockan blir efter 19. Läsa lite kanske? Har inte haft en tanke på att göra det den senaste veckan. Inte så konstigt kanske.. 

Jahapp. Det var ju inte såhär jag hade tänkt spendera dagen..

Vaknade med migrän, sjukanmälde mig 2 timmar senare och har sedan dess legat i sängen och bara glott på lite serier.

Har lyckats stoppat i mig lite mat efter många vakna timmar då det i början kändes som om jag kanske skulle få lov att kräkas upp den lilla munnen blåbärssoppa jag lyckades få i mig strax efter att jag klev ur sängen och svalde tabletterna med. Har sedan dess mått lite illa till och från samt känt mig väldigt snurrig och trött i huvudet bortsett från huvudvärken som inte riktigt har lättat än utan dröjer sig kvar lite svagt i högra tinningen. 

Mest är jag bara så trött och känner mig väldigt orkeslös. Det här kanske är resultatet efter 7 dagars gråtande? 

Har iaf en snäll lillebror som svängde förbi med en flaska Max efter att han slutat jobbet och nu är det väl egentligen inte så mycket annat att göra än att krypa ner i sängen och glo lite mer. Kanske läsa på lite om stickning för nybörjare också.. 

Jag saknar min B så mycket nu. Hoppas verkligen att de här sista dagarna går snabbt som bara tusan..   

Igår åkte han, tidigt på morgonen och en aningen försenad. Har är tidsoptimist min B och det går oftast inte ihop med hur verkligheten ser ut och fungerar.

Men iväg kom han iaf och resan ner gick bra.

Idag har han fått börja med cellgifter och även det hade gått bra och han kände inte av det mer än att han var trött än så länge.

För mig har det också gått bra, känslosvallet verkar ha lugnat ner sig nu och jag känner mig mer "normal" igen.

Blev glatt överraskad över att det gick så bra att kunna somna utan honom hos mig och jag sov ganska bra natten igenom också.

Har ju vant mig vid att han sover hemma hela tiden förutom vid nattjobb och det kan bli lite jobbigt att bli så "beroende" av hans närhet och tryggheten den ger. Hoppas att det ska funka lika bra inatt igen. 

Annars har jag bara jobbat de två senaste dagarna. Ganska skönt att ha något annat än cellgifter och tomhet att koncentrera sig på även om tanken gärna glider iväg åt det hållet till och från. 

Jobbar i morgon också och sen blir jag ledig i 2 dagar, funderar på vad jag ska sysselsätta mig med under den tiden och kan inte riktigt komma på något annat än att ge lägenheten en riktig genomkörare samt kanske baka eller göra lite ost.

Satt och funderade häromdagen och kom på att jag så gärna skulle vilja lära mig att sticka igen! Tänker att det kan vara en skön avkopplings-grej att sätta sig med när en bara behöver ha det lite lugnt och låta tankarna fara iväg.

Kommer förmodligen inte ihåg hur det går till alls då jag nog var i 15 års åldern sist jag stickade något. Storlek på stickor? Vilken sorts garn? Ska youtube lära mig eller finns det någon i min krets som kan stickning? Skulle så gärna sticka en mössa, en "ficka" till min padda och kanske en väska/shoppingbag. Ooh jag blir bara mer och mer sugen ju mer jag tänker på det och vilka färger jag vill göra allt i. 

Ska nog smita in på en sådan affär nästa gång jag har ärende till Mora..

Nu är det förmodligen hög till att sätta igång med lite middag! Och sedan spendera resten av dagen i sängen och glo på lite serier. 

Tack och hej, leverpastej.

Min kära kusin L som för tillfället befinner sig på andra sidan jorden rekommenderade en blogg till mig sist hon var här på besök.

Den heter www.theroadishome.com och skrivs av en tjej från Australien som heter Nirrimi.

Hon skriver helt fantastiskt bra och hennes fotografier är underbart vackra.

Jag kan inte beskriva det bättre än att det känns som om jag läser en bok när jag läser hennes inlägg. De är så målande, ärliga och blottande att det är enkelt att se hennes texter bli en film i huvudet.

Jag önskar att jag kunde skriva som henne. Gör dig själv en tjänst och kika in på sidan, jag kan nästan garantera att du inte kommer bli besviken! 

Jag var lite snabb med att förutse ett slut på känslorna som har flugit omkring här de senaste dagarna och jag måste säga att de har börjat tagit ut sin rätt hos mig.

Gårdagen känns mest som ett suddigt töcken. Alla känslor av rädsla, hjälplöshet, sorg och inte att förglömma, tårarna lämnade mig med huvudvärk, nackvärk och mörka ringar under ögonen. Det har inte spelat någon roll hur mycket jag har sovit för när jag har vaknat har jag vart lika trött som när jag la mig. Och när jag väl har försökt sova har tankarna farit i alla möjliga riktningar och hjärnan har vägrat stänga ner och koppla av. Jag tror att jag natten till idag har vart extra ljudkänslig för jag har vaknat för minsta lilla pip och det hjälper då rakt inte när jag har en i sängen som ligger och snarkar som ett helt sågverk. Det är inte lätt när det är svårt tydligen..

Det som har vart jobbigast för mig de senaste dagarna är att B inte förstår mina känslor runt honom och hela cancer/cellgifts-grejen. 

Det är han som hart vart sjuk och det är han som ska få cellgifter men han har inte vart ensam om det. 

Jag har funnits med på hela resan hittills och med det följer det en massa känslor som måste ta vägen någonstans.

Och eftersom att han (som han säger) har gått igenom de känslorna för egen del redan så verkar det inte som att han förstår varför mina kommer nu. Men sanningen är ju den att jag inte "hann" få utlopp för dem förra gången. Jag kände att det var min tur att vara stark och finnas där för honom och hans känslor då, mina känslor hinner komma ut när hans gjort det, men så funkar det ju förstås inte. 

Och nu när jag då inte följer med till Uppsala för cellgiftsbehandlingen känner jag mig som världens sämsta flickvän. Och jag har försökt förklara det för honom men han säger bara att det inte är någon fara, att han tycker att det värsta redan är gjort. Som jag förmodligen skrev i ett tidigare inlägg så sa han direkt vi kom ut på parkeringen utanför akademiska att han inte tyckte att jag skulle ta ledigt för det här. För hans skull behövdes det inte. Men jag börjar undra nu om det kanske hade behövts för min egen skull..

Samtidigt hade det förmodligen inte vart möjligt rent ekonomiskt för mig att följa med till Uppsala och bo på hotell alla de nätterna.

Men det förändrar fortfarande inte hur jag känner för det. Jag tror att jag blir lite ledsen över att han inte känner att han behöver mig där också. Med risk för att låta som en barnrumpa så är jag helt säker på att jag hade behövt honom där om det hade vart jag. Bara honom och ingen annan.

Och även fast att den senaste veckan vart skit rent allmänt så har vi kommit varandra närmare, förmodligen pga all ärlighet som vi delat med varandra. Det har på nåt sätt vart enklare att vara sårbar och blottat mitt innersta för honom. Alla rädslor och känslor som trängts och velat ut.

Jag är säker på att det kommer bli några tårar till från mig men det är väl så det är.