Alla inlägg under juni 2015

Av Pernilla - 28 juni 2015 09:09


Har precis setat ute i solen en stund samt tryckt i mig lite frukost uppe på altanen.

Sitter i skrivande stund och funderar på om jag ska gå ut på main street på Tillhed och ta i ända nerifrån tårna och sedan vråla allt vad jag bara orkar.

Behöver jag säga att det har vart ett jäkla liv här ner efter gatan i natt?

Sömnen har inte var så värst sammanhängande, iaf inte de 4 första timmarna.

Egentligen spelar det inte mig någon roll och jag får väl skylla mig själv som sover med fönstret öppet, det är ju roligt att folk har trevligt. Även om det inte lät särskilt glädjefyllt.

 

Det ser ut att bli en lika fin dag som igår och det är dagar som denna som jag önskar att mamma hade kvar hammocken. Hade vart helt perfekt att få lägga sig i den med boken i någon timme.

Men jag får väl hitta på något annat.. en solstol kanske funkar lika bra?

 

Det är förhoppningsvis det största bekymret jag kommer att ha idag. :)

Av Pernilla - 27 juni 2015 19:17


I dagarna 3 har vi bott i huset uppe på tillhed och vart katt/husvakt. 

En chans att iaf få lådsas att vi bor i hus.. eller kanske lättare kunna föreställa sig hur det skulle vara i ett eget hus.

Det blir lite som en minisemester fast att vi inte åkt mer än 5 minuter från vårt eget hem men det är ju helt andra omgivningar här och helt andra grannar. Det kanske räcker med bara det för att koppla av på ett helt annat sätt, här är det ju ingen som potentiellt skulle leta efter just mig eftersom att det här inte är mitt hem.

 

Idag trillade jag ur sängen tidigt och smorde in mig med solskyddsfaktor innan jag tog med mig frukosten ut på altanen där jag avnjöt den innan jag fortsatte ut på gräsmattan och intog en solstol för att suga upp lite d-vitamin.

Självklart packade jag med kameran innan vi for hemifrån några dagar tidigare och har knatat runt på gården för att kanske hitta något roligt att fota och det blev visst några bilder även om jag bara kände att 3 av dem var värda att ge någon uppmärksamhet.

 

 

En helt vanlig krusbärsbuske

 

Simba

 

   

Smulan vässar klorna

 

Ni som har försökt fota katter vet förmodligen hur frustrerande det kan vara. Så fort de får syn på kameran så vägrar de att titta på en. Det hjälper oftast inte med att locka på deras uppmärksamhet heller för helt plötsligt är det något otroligt intressant på andra sidan gräsmattan som kräver hela deras dyrbara fokus och hängivelse. Alltid. Och skulle jag gå ner på knä för att komma ner på deras egen nivå så är jag plötsligt väldigt intressant igen och så kommer de springande mot mig och så hinns det inte med att ta någon bra bild. Som sagt, otroligt frustrerande! Och skulle de mot förmodan titta till på dig och kameran så gäller det att vara snabb, det handlar om hundradelar!

 

Ikväll är jag ensam i huset tillsammans med katterna då B har åkt på nattjobb. Vi rörde ihop en god kycklinggryta tidigare idag som jag har tänkt mumsa på + att det finns någon kvarglömd chokladbit och några smulor chips. Tänker att jag ska ligga på soffan och se om det blir någon bra film på tv, mamma har ju ungefär 100 kanaler mer än vad vi har.

 

 

 

Av Pernilla - 24 juni 2015 18:00


Trots att jag hade chans på att få ta lite sovmorgon idag så studsade jag ändå ur sängen vid 8 snåret.

Har inte vart särskilt nervös då jag inte ens visste vad jag hade att vänta mig men såklart strax innan avfärd så blev jag som alltid panikskitnödig. Det kan ju inte bara vara jag som råkar ut för det? 

Iaf så for vi mot Mora vid 11.15 ungefär och eftersom att vi hade rätt gott om tid så drog vi ner på stan och ut till Jysk där vi hämtade ut det nya utebordet som vi bokade för ungefär 1 vecka sedan så med det i bagaget åkte vi tillbaka upp till lasarettet och letade oss in till ögonmottagningen.

 

Tog en kölapp och intog väntrummet för att vänta på incheckning tillsammans med de 100 andra patienterna, nej okej inte 100 st men det är mer en principsak för väntrummet var faktiskt fullt.

Det blev min tur och jag följde med en doktor in i undersökningsrummet där han droppade i lite vätska i mina ögon och sedan fick jag gå tillbaka ut i väntrummet och sitta ner i 20 minuter så att vätskan skulle hinna verka.

Och det gjorde den! Tog inte långa stunden förrän allt på nära håll blev alldeles suddigt och ljusrören i taket blev i ljusaste laget. Jag hade hört innan att vätskan som droppas i ögonen skulle göra lite ont men det kändes inte nämnvärt. I början kändes det som om det lades en hinna utanpå ögat när den där vätskan hade arbetat sig in eller hur jag ska säga.

 

De 20 minutrarna passerade och jag fick följa med doktorn in i rummet igen och placerades på en stol framför en såndär ställning där man ska luta både haka och panna mot en stålram som är formad efter ansiktet och sedan fick jag stirra in i ett hål där det lyste och så fotograferade han mina ögon.

Han kunde meddela direkt där och då att min diabetes inte hade påverkat blodkärlen i  ögonen öht och att allt såg helt normalt ut.

Så det är väl bara att inse att jag börjar bli gammal och behöver glasögon! :P 

 

Drog på mig solbrillorna som inhandlats endast för detta tillfälle och vi gick mot bilen igen. Otroligt ljuskänslig och doktorn sa att effekterna av dropparna kunde stanna till i morgonkväll. . Pupillerna är fortfarande stora och det är lite jobbigt med ljus plus att allt som hålls 20 cm från ansiktet är suddigt. Suddigheten har blivit betydligt bättre då jag inte ens kunde se texten på mobilen tidigare om jag inte höll den typ över 50 cm från ansiktet och t.o.m då var det precis så att jag kunde gissa mig till vad som stod på skärmen! Haha!

Så jag kände att det var lika bra att ge någon annan mitt pass i morgon, hur skulle de bli om jag stod i kassan hela dagen och inte kunde se skärmen riktigt?


Fröken vithaj.


Inatt jobbar B så jag får roa mig själv med lite film i sängen eller nåt. Har fått lite huvudvärk av ljuskänsligheten och tänker bara ta det lugnt resten av dagen och kvällen! 

 

 

Av Pernilla - 22 juni 2015 08:40


Midsommar kom och gick med gråmulet väder, grillad mat, tårta och sällskap av både min syster och mamma.

Vi har vart hundvakt under hela midsommarhelgen och det har vart så skönt!

Det har såklart inneburit en massa promenerande och igår tog vi oss an femkilometersspåret i gassande sol.

Jag påminns alltid om att vi måste skaffa egna hundar när Blixten är här hos oss. Bara den allmäna sinnerstämmning förändras markant, iaf hos mig och jag blir så mycket gladare och mår så mycket bättre när jag vet att jag får gå ut och gå flera gånger om dagen! För utan hund gör jag det inte nåt gärna. Det finns liksom ingen riktig mening med det då för mig.

 

         

 

Så nu under dagarna har vi vart till Sessvik och kastat pinnar och bollar till hundens stora glädje samtidigt som han svalkat sig i vattnet.

Vi har gått långa och fina promenader i både elljusspår och på andra lummiga stigar i skogen.

 

Det finns antagligen så mycket mer att berätta men i skrivande stund känner jag mig en aningen knölig. Idag börjar jag nämligen jobba igen. Det hade inte gjort någonting om jag fick vara ledig i 2 veckor till. Det har vart exakt 4 1/2 fina dagar på våra tre veckor så jag känner mig inte det minsta redo! Men det är väl bara att bita i det sura äpplet.. 

Av Pernilla - 21 juni 2015 16:53


           

Av Pernilla - 15 juni 2015 11:06


Hahaha! Så jäkla bra dag igår!

Vaknade vid 9.00 och gick upp. klockan blev 10 så jag gick tillbaka in i sovrummet och knuffade B ur sängen. Under natten hade ett nytt spel blivit klart och jag ville såklart testa det så fort som möjligt så vi slog oss ner i soffan och börjar spela. Kikar på klockan efter vad jag kände som en stund och den visar 15.00 Huvudet liksom bara snurrade till eftersom att jag inte kunde tro på att det gått 5 timmar på den korta lilla studen! Helt galet!

Fixade då lite mat som vi åt och sedan satte vi oss en stund igen. Tittar till på klockan och nu är den helt plötsligt 18.00 Vart tog dagen vägen? Vad hände med all tid?

Det var som att knäppa med fingrarna så hade hela dagen passerat utan att det kändes som om särskilt mycket tid hade gått i verkligheten!

 

Så idag har jag skapligt ont i huvuet! Lät inte mig själv ta någon sovmorgon heller utan gick upp vid 8.30 idag.

Samtidigt känns det som rena lyxen att bara kunna spela bort en hel dag eftersom att jag inte har något alls just nu som kräver min uppmärksamhet eller min tid. Det är frihet! Att det inte spelar någon roll. Semester ftw!

Av Pernilla - 12 juni 2015 17:08


Stod alldeles nyss och hängde lite tvätt ute på altanen eftersom att det är så fint väder idag så inbillar jag mig att det ska torka snabbare. Logiken säger så mycket iaf.

Rätt som det är kommer det en skata seglande genom luften, förföljd av en liten fågel som vrålar ettrigt och jag ser i samma stund som skatan slår ner i marken att den har någonting med sig i näbben. Ser att det är ännu en liten fågel som den pickar efter i gräset när den lilla försöker komma bort från döden.

Rent instinktivt börjar jag klappa i händerna och låta lite farligt i syfte att skrämma bort skatan och det hjälper då hen tappar den lilla fågeln och tar till flykten.

Jag vet att det är naturens lag som gäller därute men det går liksom på automatik att försöka hjälpa den lilla som ligger risigt till, fast att jag kanske inte borde.

Den lilla sitter där ute på gräsmattan i solen med näbben öppen och flämtar efter luft så jag går försiktigt fram bara för att se om den är skadad eller inte och om den kanske har en chans att klara sig om den får sitta där och hämta sig en stund. Den ser oskadd ut, bara lite uppjagad vilket jag ju kan förstå..

Kommer fram och kan stå ungefär 1 meter ifrån den utan att den försöker ta sig därifrån och ser att det bara är en liten unge. Det stora öppna gapet och de korta små fjädrarna i stjärten talar om det. Den är nästan fullfjädrad med endast lite dun kvar i nacken och som sagt den lite för korta stjärten. Står och funderar en stund på vad göra? Ska göra? Kan göra? Borde göra? Jag vet ju inte hur det fungerar i fågelvärlden, vågar en röra vid en liten unge? Kommer föräldrarna fortfarande söka upp ungen fast att den sitter på marken? Har den överhuvudtaget någon chans att överleva? Det är ju inte bara större fåglar som finns där ute som kan vara ett hot mot en liten fågelunge som har blivit bortrövad från sitt bo och nu sitter på marken och inte riktigt har lärt sig flyga. Jag tar iaf ett steg närmre men då tycker den tydligen att jag är lite för nära så den "flyger" 2 meter längre bort efter marken och går in i skuggan där den gömmer sig i snåret.

Så jag bestämmer mig för att låta den vara, det finns antagligen inget jag kan göra iaf. Borde jag kanske barmhärtighets- slåihjäl den? (Väldigt osäker på om jag ens skulle klara av något sådant..) Eller finns det en pytteliten chans att den klarar sig om den lyckas hålla sig undan faror? En stund efter att jag gått in så hörde jag skatan här ute igen och gick såklart tillbaka ut och skrämde bort den igen, den hade nog inte lyckats hitta fågelungen då iaf. Och till mamma/pappa- fågel en stor eloge! Tänk att en sån liten fågel ger sig på och försöker jaga bort en stor skata! Såg nyss att någon av föräldrarna till den lilla satt ute här på staketet ovanför där ungen gömde sig och studsade sedan ner på marken till den. 
Sånt där å svårt och det är så sorgligt! Jag tänker iaf lådsas om att den kommer klara sig och leva ett långt och lyckligt liv!

Av Pernilla - 9 juni 2015 09:19


Ja, jag har faktiskt all tid i världen att uppdatera bloggen men det har bara inte hänt. 

Vi har som sagt semester och är inne på den andra veckan nu. Och vi gör inte ett smack.

Eller ja, vi har vart till Stackmora tillsammans med min mor och har således planterat lite blommor och tomatplantor som vi hoppas ska bära lite frukt. Har t.o.m köpt ett litet växthus bara till tomatplantorna!

Och som bilderna skvallrade om igår så har vi också vart på grillkväll hos mor tillsammans med alla hennes barn och deras respektive. Riktigt trevligt! Hade besök av inte mindre än 4 ekorrorar (3 ungar och en förälder) samtidigt som letade i fågelmatarna efter solrosfrön. Simba blev såklart alldeles till sig och gömde sig i "jaktstugan" under fågelbordet för att kanske kunna knipa en liten ekorre. Det gick dock inget vidare :P

 

Min kära har åkt på öroninflammation och sitter i skrivande stund och väntar på att vc ska ringa upp så att han förhoppningsvis kan få en tid redan idag för att få träffa en doktor och få lite penicilin. Han får knappt sova på nätterna för att det gör så ont när han ligger ner. 

Det är tänkt att vi ska rensa landen ute men med tanke på hur det lilla landet ser ut vid köksfönstret så har jag god lust att strunta i det och asfaltera den lilla biten istället! Kan inte fatta att det ska se lika dant ut varje vår! Övervuxet med gräs.

 

Men jaja. Återkommer någon mer dag!

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< Juni 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards