Självklart har jag lyckats bli förkyld eftersom att jag har några dagar ledigt.

Nästäppa, huvudvärk, halsont och näsblod som forsar ur näsan om jag skulle råka dra in luft genom nästan lite för hårt.. På det fick jag igår efter middagsluren på soffan ont i magen. Inte vanligt ont i magen, eller iaf inte på ett sånt sätt som jag haft ont tidigare. Så fort jag ställde mig upp eller rörde mig medans jag låg ner så gjorde det ont. Låg jag helt stilla på rygg utan att röra mig öht så gick det bra. Tarmvred, eller annat stopp i någon tarm, magsår, magkatarr var en massa diagnoser som for genom huvudet och jag lyckade skrämma upp mig själv ganska duktigt på google vilket gjorde att jag inte sov något vidare inatt heller.. Men nu känns det som om det släppt, vad det nu än kan ha varit och jag har äntligen fått tillbaka hungerskänslor. Vågade ju inte äta något heller ifall att det skulle vara stopp i någon tarm. 

B jobbar heldag och jag och katterna har vart upp i skogen en sväng alldeles bakom huset och fotat lite. 

Snuttibangbang.
De har blivit så stora båda två! 

En gammal jordkällare.

Rådjursstigen som går genom skogen och bort till krubban.

Bröderna grus.

Annars har jag kokat gädda som de ska få till kvällsmat och tittat på några serier liggande på soffan. Energin är inte på topp men det var riktigt skönt att komma ut lite i friska luften och få känna lite sol på huden medan den behagade att kika fram.

Nu ska jag nog värma lite rester från igår och se om jag kan hitta någon bra film att fördriva lite tid med.
Lillebror J var hit en sväng nyss med lite mer fisk till katterna samt en bjässe till abborre som jag ska försöka rensa och steka till mig själv! Älskar stekt abborre!

Frigga och Chibi ute på altanen och myser.

A little patch of sunshine.

Isaltare.

Idag har vart en riktigt bra dag! Jag har inte haft så roligt på länge. Det började redan igår med lite goda nyheter angående bilen. Anledningen till att bromsen legat på bak på vänster var för att det var rost mellan överföringen från vajer till belägg. Ingen dyr historia alltså enligt mekanikern. Han ville gärna titta på den högra sidan också bara för att se så att det inte var något där också och i morgon får jag nog höra hur det såg ut även där. Så om allt går som jag vill att det ska så har jag med stor sannolikhet tillbaka bilen i helgen! Det ska bli skönt! Det går otroligt fort att vänja sig vid att ha bil och att kunna komma och gå som en vill istället för att vara beroende av någon annan som ska skjutsa en. Men det var igår det! Åter till idag!

Det hela började med att jag blev upplockad av C och L strax efter kl 11 på förmiddagen. Tillsammans åkte vi mot Rättvik där vi skulle hem till E på lite kycklinggryta-lunch.! Så gott! Vi hade trevligt och pratade och skrattade en massa medan vi åt (som vi brukar alltså).

När klockan närmade sig 14 (om jag inte missminner mig) tackade vi för oss och hoppade in i bilen igen och åkte ut till ett ställe vid industriområdet som jag inte kommer ihåg vad det heter och där köpte C med sig några balar spån innan vi for tillbaka mot Furudal.

Ett snabbstopp hemma hos C där jag som vanligt blev pussad på av Hugo, byte av skor och kläder hoppade vi in i nästa bil och for ut mot Östansjö för att göra ett pass i ladugården. C och L har varit ansvariga över gården några dagar och nu fick jag alltså följa med och hjälpa till! Som jag har längtat efter att få göra det!

L sprider ut ensilage på "matbordet"

Jag fick börja med att skrapa bajs och det ska erkännas att det var lite läskigt att gå in bakom de väldigt stora kossorna (de ser ju inte så stora ut när de står ute i en hage!!) som svischade med svansarna och trampade med klövarna. Jag kan ju bara tänka mig vilken kraft det är i en spark från en stor ko. Men det gick bra och därefter blev det lite utfodring till de större kalvarna samt bajsskrapning hos kvigorna som hade egna hus. In till hönsen och kolla läget, plocka två ägg de hade hunnit lägga och så in i stora ladugården igen och upp på "sädesförrådet" (vet inte vad jag annars ska kalla det..) .

Utfodra korna med lite säd och "knoppar", det liknade pellets av nåt slag. In till oxarna och skrapa hos dem samt mata. Skrapa lite mera bajs hos korna innan vi for upp på höskullen och skrapade ner en massa hö till oxarna.

Ut till hästarna i hagen och ta ut dem för lite borstning och kratsning av hovar, lite mys och äppelgottis.

Från vänster: Ellie (Tinker/Irishcob), Kalle (Islänning) och Annie (Tinker/Irishcob).

Också minishettisarna Deci och Alvin.

Tillbaka till ladugården och skrapa lite mer bajs innan det var dags att ge de minsta kalvarna fingervarm mjölk. Det lät såå gott när de sög i sig mjölken!

Fjällko-kalv! Så himla sööt!

Det var så roligt att få vara med! Lukten vänjde jag mig vid ganska snabbt och tänkte inte ens på den förrän B kom och hämtade mig vid 17.30 tiden och sa att jag luktade laggård. :P

Att vara bonde är verkligen att jobba på riktigt. Så jäkla häftigt och jag känner mig så ödmjuk inför att M gör allt det här jobbet själv vanligtvis. Det är så här jag skulle vilja jobba. Med kroppen, med djur, ute i friska luften. Bli trött i kropp och knopp och känna att jag har bidragit med något på riktigt. Trängas med små kalvar som ska suga på kläderna när en ställer sig nära, oxarna som slickar på en med sandpapperssträv tunga, sådär så att det precis är på gränsen att göra ont. Korna som nyfiket nosar och inte riktigt vågar bli klappade eftersom att de inte känner en än. Jag skulle inte ha något emot att få vara piga emellanåt! I mitt nästa liv ska jag bli bonde! :D

Jag har blivit så negativ de senaste månaderna. .

Men egentligen är det väl kanske inte så konstigt när en tänker efter.

Det är smäll på smäll på smäll på smäll mest hela tiden. Jag undrar när jag ska få vara glad på riktigt över att vi äntligen har ett eget hus, när jag ska kunna slappna av i den tanken och njuta av det. Men det går inte riktigt.. det känns som om det här är ett enda svart hål. I dagarna åkte vi på en ny smäll och fast att vi försöker övertala oss själva och varandra att det inte kommer att ske igen eftersom att det är en "engångskostnad" så hjälper det inte riktigt då vi har åkt på sådana varenda månad sen vi flyttade in. Hur länge kan det fortsätta så?

Den här gången fixar vi det men vad skulle hända om vi inte gör det nästa gång? Jag har inte tänkt tanken om det var ett misstag att köpa huset bara en gång utan säkert 50 den senaste tiden. Mest eftersom att bilen krånglar och jag är rädd att det kan bli en dyr historia att få den fixad och jag inte har några pengar att fixa den med eftersom att alla mina besparingar gick åt till huset. Vad gör jag då? Jag är helt beroende av bilen nu när vi bor i Östanvik för att kunna ta mig till jobbet.

Det är inte undra på att folk blir bittra.

Nu blev det ett sånt där glatt inlägg igen.. det här är kanske varför jag inte bloggar så ofta som jag brukade.. För att det inte är roligt längre och att jag inte har något roligt att berätta så vad är då meningen?