Jag längtar tills jag bor i hus så att jag kan ha en riktig station för fågelmatningen.

Hum..

För en stund sedan åkte kusinen hemåt efter en natt på vår soffa.

Som alltid har vi pratat och skrattat, fantiserat och drömt tillsammans.

Spelat vändtia i timmar, smuttat på en god cider och tuggat på allehanda snacks.

Igår kväll blev det även en liten sväng upp till Tillhed för lite dooleys, Lars Krizters (?) och skratt med mor och moster.

Idag har vi pratat mycket om Thailandresan L ska göra tillsammans med två kompisar (i 3 månader!!), vi har tittat på bilder på vita stränder kantade av palmer med turkost vatten och små gröna öar ute på havet. 

Jag kan inte riktigt låta bli att bli en aningen avundsjuk på hennes mod och äventyrslusta! 

Jag som introvert människa trivs allt som bäst i hemmets trygga vrå med mitt och mina men längtar ändå på något sätt efter den här "erövra världen" andan. Skulle så hemskt gärna åka till Indien iaf en gång i livet och gå på en vit strand i solnedgång. Eller att få åka till Skottland eller Irland och sitta på en mysig pub och smutta på en skummande öl eller vandra över gröna kullar utan slut.

Jag lever lite på hoppet om att en gbp-op ska ge mig en liten bit av modet att våga krypa ur mitt skal och kanske, kanske att jag ska våga åka på äventyr. För jag vet med mig själv att det är mycket där det sitter, att jag nu inte är bekväm i/med mig själv och att det är därför jag inte törs.

När L kommer tillbaka från sin asien-resa så planerar vi iaf att med oss våra mödrar och dra på långweekend till London.

Det enda jag kan tänka på med den resan just nu är att jag bara vill vandra omkring i parker och på gator och fota, fota, fota. Förmodligen sitta på cafeér och pubar, äta god mat och framförallt goda frukostar! Ååh vad jag längtar!

Nya tvättmaskinen installerad (igår) och redan använd.

Inte en dag försent!

Dagen började kl 6 efter en natt i svärmors hus i Orsa.

Vi packade ihop våra saker och blev upplockade ungefär 06.55 och for in mot lasarettet.

Det regnade såklart.

Väl på lasarettet satte vi oss i väntrummet på dagop-avdelningen tills "luckan" öppnade och det var dags för anmälan.

Klockan var då 7.30

B fick följa med in i ett rum och byta om och det var sista gången jag såg honom på 6 och 1/2 timme.

Efter att jag suttit i väntrummet i ungefär 1 timme bestämde jag mig för att gå därifrån och antingen försöka hitta L eller gå ner i entrén och sätta mig där och fortsätta läsa.

Medan jag stod och velade i hisshallen så kom en hiss åkande nedifrån och så kliver L ut!

Blev erbjuden att få sitta på hennes rum och det gjorde jag så gärna!

Det enda som återstod för mig då var att vänta.

Och vänta det gjorde jag..

Läste och läste tills ögonen sved av både trötthet och läsning men det fans inte en chans att jag hade kunnat somna.

L kom in till mig lite titt som tätt och vi småpratade lite om livet i allmänhet.

Ungefär 13.45 (kan vi säga) ringer hennes telefon och det är någon på dagop-avdelningen som meddelar att B har rullats in på uppvaket och att hon kan få komma och träffa honom om hon vill.

Jag får vänta.

En stund senare kommer hon tillbaka och jag får också gå och träffa honom.

När jag kommer in i salen ligger han där nerbäddad i en säng och ser alldeles grå ut.

Jag får sätta mig på en stol bredvid och klappa lite på honom.

Han är kopplad till ett dropp, har syrgas i snoken och en manschett runt armen som är kopplat till en monitor där hans hjärtslag går över skärmen i vågor.

Går inte direkt att prata om något eftersom att det sitter människor vid datorer i samma rum.. -.-'

En av anledningarna till att jag inte tycker om sjukhus är för att det luktar så mycket rengöringsmedel/alkohol att jag kan känna smaken från det på tungan.

Och uppvaket var inget undantag.

Han har iaf fått vara vaken under operationen med ryggmärgsbedövning och när jag träffar honom har han precis börjat kunna röra lite på benen.

Jag hinner sitta där 1 timme ungefär tills en annan säng med ännu en patient rullas in och då går jag tillbaka till L´s kontor och fortsätter läsa.
Kl 15 ringer de och talar om att han är uppe på benen och medan L går och byter om packar jag min lilla påse och sedan går vi tillsammans till väntrummet för att vänta.

B kommer gående och slår sig ner, vi får inte åka hem än utan måste träffa den opererande doktorn först.

Hon sjukskriver B i 2 veckor framåt och han får recept och blodförtunnande på spruta, vi hämtar ut tabletterna han ska ha med sig hem och sedan får vi gå till bilen. Kl 16 åker vi hemåt igen.

Han är trött och har lite ont men allt har gått bra.   

Idag har det snöat hos oss men det stoppar inte kaninorna från att studsa runt och leta äppelbitar som B kastat ut till dem. ^_^

Annars idag har vi knatat ner till huset och träffat mäklare och fått en värdering på huset så nu ska vi snacka ihop oss lite B och jag och komma överens om ett bud! SPÄNNANDE!

Wiiiiiiie!!

Det har gått några dagar sen sist och jag kan inte direkt påstå att det har hänt så mycket. Jag har inte sett röken av någon från Östlunds som skulle ha kommit i måndags eftermiddag för att mäta inför beställning av en ny tvättmaskin. Jag har inte heller hört ett ljud från dem. Det finns så mycket jag har lust att skriva om det men det känns inte som någon bra idé. Inte än iaf. Det jag kan skriva om det är att jag inte direkt är förvånad. PUNKT.

Första lediga dagen av (möjligtvis) 7 började såklart inte med en sovmorgon (som jag egentligen hade behövt) utan det var bara att rulla snällt ur sängen kl 8 och göra sig i ordning för att knalla iväg och träffa besiktningsman vid det tilltänkta huset och tillsammans med honom gå igenom huset från topp till tå.

Det fans inget att direkt anmärka på förutom lite småfix, men det är väl att räkna med med ett hus från 50-talet.

Just nu håller vi mest på och drömmer och fantiserar om vad vi vill göra med det och det är till stor del hus och cancer som våra konversationer handlar om.

Inte så konstigt när jag tänker efter. 

I morgon far vi till Orsa och laddar inför operationen på onsdag och kommer förhoppningsvis tillbaka samma dag för på torsdagen ska jag återigen knalla tillbaka till huset (ensam denna gång eftersom att B kommer ligga i sängen med ihoptrocklad pung) för att träffa en mäklare som ska värdera huset.

Så ser det ut i skrivande stund och jag återkommer väl med resultatet av allt.

Hejhopp.

Det händer rätt mycket runt oss just nu. Ibland är det så mycket som pressar mot mig att jag blir alldeles snurrig och mest bara vill lägga mig under täcket och sova bort tiden.

Men jag börjar väl från början, det brukar bli lättast så..

Efter några dagars obehag i de nedre regionerna och en lite hårdare kula än vanligt beställdes en tid till vårdcentralen Rättvik och han fick tid samma dag. Vi åkte dit lite nervösa båda två tror jag och fick sitta en stund och vänta i väntrummet innan vi blev invisade till undersökningsrum 1 och fick sitta där en stund och vänta på doktorn som skulle undersöka B.

Doktorn kom, byxorna åkte av och undersökningen började. B hade pratat om undersökningen sen vi åkte hemifrån och målat upp en massa komiska bilder som jag såklart sparade i huvudet och som under hela undersökningen höll på att få mig att brista ut i gapskratt. Doktorn tyckte sig inte kunna känna något konstigt men för att B inte skulle behöva gå runt och oroa sig och få svart på vitt så skickades en remiss till urologen i Mora. Vi tackade för oss och åkte hem.

2 veckor senare (i fredags förra veckan) kom remissen till Mora lasarett och i tisdags var datumet satt för att få träffa ytterligare en doktor. Tisdagen kom och vi hoppade in i bilen i gryningen och for mot Mora.

Eftersom att doktorn på Vårdcentralen inte hittat något märkligt, jag trodde att denna undersökning skulle gå snabbt pga vad den första doktorn sagt och för att sjukhus är bland det uschigaste jag vet så satt jag kvar med en bok i bilen för att vänta medan B traskade iväg. När 1 timme gått kändes det en aningens olustigt och jag skrev ett sms och frågade vad som hände eftersom att det tog sådan tid och fick till svar att det förmodligen skulle ta längre tid ändå eftersom att de nu skulle ta en massa blodprov och att jag lika gärna kunde komma in om jag ville. Så det gjorde jag, närmast sprang in med bultande hjärta. Hann precis komma in på rätt avdelning när en sköterska föser med sig en genomskinlig B in i ett litet rum för att ta blodprov. Hinner slinka in genom dörren innan den stängs.

Det visar sig att B är svårstucken och 3 olika sköterskor tar sig an uppgiften innan de ringer till Labb och vi blir skickade dit. I väntrummet på Labb berättar B att doktorn hittat en knöl i den vänstra kulan. Jag som lever med alla känslor på utsidan av kroppen sväljer och blinkar hårt för att inte bryta ihop. Jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig.

Uppe på Labb för att fylla 9 rör med blod.

På vägen hem pratas det bara cancer och B som inte gärna visar eller pratar känslor försöker skämta så mycket som möjligt om testikelcancer och jag biter ihop hårt för att inte börja gråta.

Alla får vi utlopp och hanterar känslor på olika sätt. Hur frustrerande det än kan vara.

Torsdagen kom och ett återbesök på Mora lasarett väntade med ultraljud och CT röntgen (dator tomografi).

Igår (fredag) åkte vi först tillbaka till Mora igen för att träffa doktorn som talade om att det mycket riktigt var Testikelcancer av något slag som det handlade om.

Han lät ändå positiv eftersom att det är 95% chans att allt kommer att bli som vanligt igen och pratade om att det kunde bli som så att det blir en cellgiftsbehandling för att vara säker på att all cancer försvinner efter operationen på onsdag nästa vecka.

Ingenting hade spridit sig till vare sig mage eller bröstkorg och det var så skönt att höra!

Vi tackar för oss och drar ner på Mora för lite frukost med svärmor innan vi hoppar in i bilen igen och åker mot Falun för nästa stopp.

Det är dags att frysa ner sperma.

B har pratat med någon på telefon för några dagar sedan om vart vi ska och vi åker till Lasarettet.

Falu Lasarett.

I lite över 1 timme skickas vi hit och dit upp och ner innan vi träffar en sköterska på Gyn-avdelningen som säger att vi är på fel ställe och vi får en adress som ligger nere på stan.

B pratar med växeln för att försöka få reda på om det är till stället sköterskan tror att vi ska till som vi verkligen ska till och efter 10 väldigt frustrerande minuter kollar killen i växeln själv upp vart vi ska eftersom att ingen vill svara vart än B blir kopplad.

Och ja, det är ner på stan vi ska.

Ivf-kliniken för att vara exakt.

(runka i kopp eftersom att chansen för att bli steril efter cancerbehandlingar finns)

Efter det åkte vi driven på Max eftersom att vi båda hunnit bli hungriga och sedan landade vi här!

Hurra! Äntligen ett roligt stopp på resan!

Jag skulle personligen kunna gå runt här i timmar och titta på allt roligt men det gjorde vi såklart inte och med oss hem fick vi den roliga orkidén här nedan samt ännu en "vanlig" orkidé , en porslinsblomma, massor av glaskrukor och växten på bilden längst ner.

Citronfikus.

Nu är det bara att vänta till på Onsdag då det blir operation och den sjuka kulan plockas ut, därefter blir det sjukskrivning för B´s del och jag har sådan tur ( i oturen) att jag är ledig hela nästa vecka!

Då får jag pyssla om min älskling som ska vara sängliggande några dagar.

B är mest rädd för att han ska tappa sitt långa hår till följd av strålningen och jag känner mest att det inte skulle göra något.

Han gnäller ändå alltid på håret för att det är i vägen osv.

Vi känner oss hoppfulla och det finns ingen annan utväg än att allt ska gå bra.!

Det har jag bestämt!

B  

I helgen jobbade jag åt en kollega vilket resulterade i att jag missade tjejkväll/ljusparty/tupperwareparty. 

Hade sett fram emot den kvällen men det blir som det blir, det kommer fler chanser! 

Igår jobbade jag 10-19.30, hela dagen i princip och de tre sista timmarna hade jag en sån olidlig huvudvärk.

Det hjälpte inte med tabletter så när B hämtade mig och jag kom hem var jag inte på något vidare humör men stoppade i mig hemgjord pizza och en Ipren innan jag klättrade ner under täcket i sängen för att titta på ett avsnitt av Midsomer Murders.

B plockade i tvättmaskinen och gjorde mig sedan sällskap.

Ungefär 1 timme in i avsnittet hör vi hur strömbrytaren i hallen slår ifrån och lägenheten blir helt svart i samma sekund.

Han tar sig ur sängen och vrider på strömmen igen och känner i samma veva att det luktar illa från badrummet.

Jag gör honom sällskap och när vi öppnar dörren är rummet insvept i ett tunt, grått lager rök. 

Av med strömmen till tvättmaskinen och öppna fönster och dörrar för att vädra ut.

Öppnar luckan till tvättmaskinen och mer rök letar sig ut.. toppen. Ingen tvättmaskin..

Det luktar apa i hela lägenheten och jag sitter med altandörren öppen för att försöka vädra ut ännu mer i skrivande stund.

Det hjälper inget vidare eftersom att röklukten hunnit sätta sig i tyg och badlakan inne i badrummet och eftersom att det inte finns någon fungerande tvättmaskin här så kan jag ju inte tvätta heller.. typiskt.

Ringde till hyresvärden i morse och det skulle komma hit någon i eftermiddag och ta lite mått och sedan beställa en ny som förhoppningsvis kommer i slutet av veckan! Vilken pärs! Och jag som ska jobba 5 dagar på rad snart och behöver tvätta jobbkläder under tiden jag jobbar. 

Annars idag har jag promenerat bort till Emma i regnet och pratat lite strunt. Mycket trevligt!

Har inte blivit så mycket sånt sedan innan sommaren. Våra jobbtider har inte stämt överens särskilt bra tyvärr.

Resten av dagen har jag bara tänkt läsa. Läsa, läsa och läsa. Och vänta på Östlund såklart.

Promenerar hemåt.

Idag har vi vart till nyöppnade "Pucken" på Hockeyborg och lunchat.

Snitzel med potatisklyftor och sås, sallad och bröd.

En (som jag förstått) tillfällig lunchrestaurang i Furudal då Bageriet har stängt sina portar.

S, M och L.