Hahaha! Så jäkla bra dag igår!

Vaknade vid 9.00 och gick upp. klockan blev 10 så jag gick tillbaka in i sovrummet och knuffade B ur sängen. Under natten hade ett nytt spel blivit klart och jag ville såklart testa det så fort som möjligt så vi slog oss ner i soffan och börjar spela. Kikar på klockan efter vad jag kände som en stund och den visar 15.00 Huvudet liksom bara snurrade till eftersom att jag inte kunde tro på att det gått 5 timmar på den korta lilla studen! Helt galet!

Fixade då lite mat som vi åt och sedan satte vi oss en stund igen. Tittar till på klockan och nu är den helt plötsligt 18.00 Vart tog dagen vägen? Vad hände med all tid?

Det var som att knäppa med fingrarna så hade hela dagen passerat utan att det kändes som om särskilt mycket tid hade gått i verkligheten!

Så idag har jag skapligt ont i huvuet! Lät inte mig själv ta någon sovmorgon heller utan gick upp vid 8.30 idag.

Samtidigt känns det som rena lyxen att bara kunna spela bort en hel dag eftersom att jag inte har något alls just nu som kräver min uppmärksamhet eller min tid. Det är frihet! Att det inte spelar någon roll. Semester ftw!

Stod alldeles nyss och hängde lite tvätt ute på altanen eftersom att det är så fint väder idag så inbillar jag mig att det ska torka snabbare. Logiken säger så mycket iaf.

Rätt som det är kommer det en skata seglande genom luften, förföljd av en liten fågel som vrålar ettrigt och jag ser i samma stund som skatan slår ner i marken att den har någonting med sig i näbben. Ser att det är ännu en liten fågel som den pickar efter i gräset när den lilla försöker komma bort från döden.

Rent instinktivt börjar jag klappa i händerna och låta lite farligt i syfte att skrämma bort skatan och det hjälper då hen tappar den lilla fågeln och tar till flykten.

Jag vet att det är naturens lag som gäller därute men det går liksom på automatik att försöka hjälpa den lilla som ligger risigt till, fast att jag kanske inte borde.

Den lilla sitter där ute på gräsmattan i solen med näbben öppen och flämtar efter luft så jag går försiktigt fram bara för att se om den är skadad eller inte och om den kanske har en chans att klara sig om den får sitta där och hämta sig en stund. Den ser oskadd ut, bara lite uppjagad vilket jag ju kan förstå..

Kommer fram och kan stå ungefär 1 meter ifrån den utan att den försöker ta sig därifrån och ser att det bara är en liten unge. Det stora öppna gapet och de korta små fjädrarna i stjärten talar om det. Den är nästan fullfjädrad med endast lite dun kvar i nacken och som sagt den lite för korta stjärten. Står och funderar en stund på vad göra? Ska göra? Kan göra? Borde göra? Jag vet ju inte hur det fungerar i fågelvärlden, vågar en röra vid en liten unge? Kommer föräldrarna fortfarande söka upp ungen fast att den sitter på marken? Har den överhuvudtaget någon chans att överleva? Det är ju inte bara större fåglar som finns där ute som kan vara ett hot mot en liten fågelunge som har blivit bortrövad från sitt bo och nu sitter på marken och inte riktigt har lärt sig flyga. Jag tar iaf ett steg närmre men då tycker den tydligen att jag är lite för nära så den "flyger" 2 meter längre bort efter marken och går in i skuggan där den gömmer sig i snåret.

Så jag bestämmer mig för att låta den vara, det finns antagligen inget jag kan göra iaf. Borde jag kanske barmhärtighets- slåihjäl den? (Väldigt osäker på om jag ens skulle klara av något sådant..) Eller finns det en pytteliten chans att den klarar sig om den lyckas hålla sig undan faror? En stund efter att jag gått in så hörde jag skatan här ute igen och gick såklart tillbaka ut och skrämde bort den igen, den hade nog inte lyckats hitta fågelungen då iaf. Och till mamma/pappa- fågel en stor eloge! Tänk att en sån liten fågel ger sig på och försöker jaga bort en stor skata! Såg nyss att någon av föräldrarna till den lilla satt ute här på staketet ovanför där ungen gömde sig och studsade sedan ner på marken till den. 
Sånt där å svårt och det är så sorgligt! Jag tänker iaf lådsas om att den kommer klara sig och leva ett långt och lyckligt liv!

Ja, jag har faktiskt all tid i världen att uppdatera bloggen men det har bara inte hänt. 

Vi har som sagt semester och är inne på den andra veckan nu. Och vi gör inte ett smack.

Eller ja, vi har vart till Stackmora tillsammans med min mor och har således planterat lite blommor och tomatplantor som vi hoppas ska bära lite frukt. Har t.o.m köpt ett litet växthus bara till tomatplantorna!

Och som bilderna skvallrade om igår så har vi också vart på grillkväll hos mor tillsammans med alla hennes barn och deras respektive. Riktigt trevligt! Hade besök av inte mindre än 4 ekorrorar (3 ungar och en förälder) samtidigt som letade i fågelmatarna efter solrosfrön. Simba blev såklart alldeles till sig och gömde sig i "jaktstugan" under fågelbordet för att kanske kunna knipa en liten ekorre. Det gick dock inget vidare :P

Min kära har åkt på öroninflammation och sitter i skrivande stund och väntar på att vc ska ringa upp så att han förhoppningsvis kan få en tid redan idag för att få träffa en doktor och få lite penicilin. Han får knappt sova på nätterna för att det gör så ont när han ligger ner. 

Det är tänkt att vi ska rensa landen ute men med tanke på hur det lilla landet ser ut vid köksfönstret så har jag god lust att strunta i det och asfaltera den lilla biten istället! Kan inte fatta att det ska se lika dant ut varje vår! Övervuxet med gräs.

Men jaja. Återkommer någon mer dag!

Småbröder

4 ekorrar var på plats!

Lillebror

Simba jagar

Jag är en sån där person som alltid har haft det ganska lätt för att skriva. Min fantasi är (om jag får säga det själv) rätt fantastisk! Det har aldrig varit några problem att komma på något att skriva om och under min uppväxt ända sedan jag gick i lågstadiet har jag fyllt linjeblock efter linjeblock med allehanda berättelser. 

Men nu, nu är det tvärstopp! Fantasin är det fortfarande inget fel på och jag vet precis vad jag ska skriva om men när jag väl sätter mig ner för att göra det så kommer det ingenting. Som om jag har skrivkramp eller nåt.. 

Jag kan liksom se det jag vill skriva om inom mig som små filmsnuttar nästan men det är stört omöjligt att få ner det på skrivdokumentet på datorn! Det går liksom inte att komma igång.

Jag har haft sådana här perioder jämt men aldrig såhär länge eller ihållande. Det har alltid trillat igång igen och jag har kunnat sitta i timmar och bara vräka ur mig mina fantasier.

Jag kan gissa att det kanske handlar om att jag är äldre och inte har lika mycket tid eller ro för det längre då jobb och annat tar upp det mesta av min tid och mina tankar.

Men jag vill komma igång igen, jag vill in i det härliga flowet när det bara flyter på av sig självt!

Kan jag kanske få tillbaka det nu under semestern när jag inte behöver tänka på jobb och annat tråkigt?

Vad kan mitt problem annars vara? Det finns ju där under ytan och ut vill det ju så.. 

Nu har jag gjort min sista dag för de närmsta 3 veckorna! 

Jag ska för första gången i mitt snart 30 åriga liv ha en "riktig" semester! Vi har funderat på något att hitta på men inte kommit fram till något så med största sannolikhet blir vi bara hemma och tar det lugnt. Jag hade väldigt gärna lånat en stuga och vart borta 1 vecka men vi får se. Något skulle jag iaf vilja göra än att bara lata bort ledigheten. 

I andra nyheter så var en bekant in på affären idag och bad mig fixa någon som kunde byta av mig i någon minut så att jag kunde följa med henne ut i bilen och titta på något. 

Sagt och gjort, ringde på förstärkning och följde med ut. Ur en transportbur plockar hon fram den sötaste lilla hundvalpen jag någonsin sett! Lilla Signe, en korsning på cockerspaniel och pudel (vet att de har ett eget namn..) och hon var ljuvlig! I färgerna påminde hon lite om en bernensennen hund. Jag kan inte komma över hur fantastiskt söt hon var! Och min bekanta sa att hon skulle ta valpar på henne om något år och tyckte att det var självklart att jag skulle ha en då. "för jag vet ju att de skulle få det bra hos dig!" och hur ska jag kunna säga nej till något sådant? Så om nåt år så blir det hund! 😍

B har en liten ritual han genomför varenda gång han ska åka till jobbet tidigt på morgonen. Han går upp och gör det han ska och alldeles innan han ska till att gå så kommer han tillbaka in i sovrummet där jag fortfarande halvsover, oftast på sidan med ryggen mot dörren.

Han kliver i sängen, viker undan täcket som jag oftast har dragit över huvudet då det är så ljust nu på morgonen och så pussar han mig i nacken, på axeln, på skuldran, på halsen och så vidare till kinden innan han viskar hejdå och går igen.

Jag får nästan fjärilar i magen nu när jag skriver det. ^_^

Tänk att en sån liten grej kan göra hela dagen och det är de där små grejerna som gör att det håller och som håller allt vid liv.

Jag tror att en sak som många gör fel är att de inte rör vid varandra tillräckligt under dagen. Det behöver inte ens vara något speciellt. En smekning över ryggen, händer som rör vid varandra eller kanske bara att luta sig mot den andre i soffan. Jag är helt övertygad om att den vardagliga fysiska kontakten är en sak som många glömmer och så rinner förhållandet ut i sanden.   

Ser att det är lite glest med ilägg nu igen och då har jag inte ens jobbet att skylla på då jag har vart ledig i 5 dagar.

Men det betyder ju också att det faktiskt har hänt lite att rapportera om!

I lördags infann vi oss på Sjöstigen till 13.30 då husvisning stod på schemat.

Jag kan ju säga så mycket som att vi gick omkring där i ganska precis 9 minuter innan vi tackade för oss och for hem igen.

För det första förstår jag varför det huset hade vart ett sommarhus.. Pyttesmå sovrum (det största var t.o.m mindre än det vi har här i lägenheten och då är det inte stort!) Och visst flera har påpekat att det går att slå ut väggen mellan sovrummen men då blir det ju bara ett sovrum och jag vill ha minst 2, helst tre i skapliga storlekar där ett kan vara vårt rum och där det andra kan vara gästrum och där det tredje kan vara mitt rum där jag ska ha skrivbord och bokhyllor fulla av böcker samt en dagbädd som också kan användas till gäster om det skulle behövas!

Det "stora" rummet nere i källaren var också litet. Allt var egentligen litet. Badrummet var litet kök/vardagsrum/matplats var inte heller stort men öppet och över det hela det bästa rummet i hela huset.

Så nej. Jag kan inte påstå att jag var särskilt besviken heller för vi gick in med iskalla huvuden och förstod från början att det nog inte skulle vara något för oss. Bakgården var inte särskilt fin heller om jag ska fortsätta. Det var en chansning.

Senare samma kväll så for jag och min mor ner på byn där vi gick på försenad "inflyttningsfest" som den nyaste kollegan hade ordnat.

Det blev lite tilltugg till att börja med i form av allenhanda snacks. Chips, ostkex, andra kex som vi fyllde med "mosade oliver", heter det kanske tapenada eller nåt sånt?

Till middag blev det langos med valfri fyllning och jösses så gott det var!

Måste absolut testa att göra här hemma någon gång!

Det blev vin/läsk/piggelindrink och därimellan smuttade jag på några cider.

Vi var väl en 6 stycken och det var ritkigt trevligt! Det var många långa samtal och en himla massa skratt. Volymen låg väl på max men en annan hyresgäst i lägenheten hade sagt att det bara var trevligt att lyssna på oss. Efterrätt blev det också med färska jordgubbar, hallon och glass som hon hade ringlat glasslikör över, toppat med rån!

Åkte hem igen vid 01 tiden på natten. Riktigt lyckat!

Idag har jag jobbar kortdag och nu ska jag slänga ihop lite middag har jag tänkt!

So long!