Jag har sen en tid tillbaka börjat drömma om att skaffa barn, på riktigt.

Jag är en sån som alltid vetat att jag velat ha barn och som längtat tills jag skulle bli vuxen, träffa en karl, ha ett fast jobb och sedan göra en massa ungar. Det har alltid varit min dröm, en stor familj med en massa kärlek.

Idag fick jag ett ryck och hörde av mig till en "gammal" och mycket mycket kär vän, bara för att fråga hur allting stod till sen sist vi hördes och fick i svaret veta att denna vän väntade barn, ja att hon faktiskt redan skull ha fått men att ungen inte velat titta ut ännu. Jag hamnade i chock. BARN!? HON!? Hon som aldrig har haft något intresse av att ha barn var nu höggravid och skulle redan ha fött.

Min första reaktion blev som jag nyss skrev chock och sedan kom tårarna..

Varför? Varför händer det alla utom mig? När det t.o.m händer sådana som aldrig har velat ha barn förut men inte mig som har drömt om det hur länge som helst? Vad är det för fel på mig?

(Och ni ska inte tro att jag missunnar denna underbara människa att bli mamma, för det gör jag absolut inte. Jag är såå glad för hennes skull att det inte finns! Och jag vet redan vad jag ska ge dem i present! :D)

Men det här fick mig ännu en gång att tänka på min egen situation och det blev bara så jobbigt. Samtidigt som jag blev ledsen över min egen oförmåga att få barn hittils så blev jag nog också en aningen sårad över att jag inte fått reda på det tidigare. Inte för att hon har någon skyldighet att tala om för mig att hon väntar barn utan för att det här är en tjej som jag varit så otroligt nära, som betyder så mycket för mig.

Och jag tänker anta att jag betyder mycker för henne också när hon skrev att jag skulle bli moster. <3

Så ja, varför händer det inte mig? Det finns nog en massa olika faktorer till det och den största är antagligen för att jag är för tjock. Men sen spelar en massa andra saker också in. Stress över att jag inte har haft något jobb, stress över att jag inte har något fast jobb, oro och stress över det där jobbiga jag skrev om för längesen. För det är något som har påverkat mig väldigt negativt ur "må dåligt" synpunkt. Och all denna stress har lett till andra saker som jag inte har någon lust att dra upp här men ja, nog finns det själ till att det inte hänt. Men det som gör mig mest orolig är rädslan för att jag inte KAN få barn, att det ska vara något fel på mig eller på B som gör att det inte blivit något än..

Så nu har jag kastat mig upp på vagnen igen och från och med i dag kör jag helhjärtat på LCHF kombinerat med lånadehund- promenader. Jag ska gå ner i vikt, jag ska inte vara så jävla tjock längre. Jag vill ge mig och min kropp en chans. För hennes lycka fick mig också att bli taggad att skynda efter min egen igen. Som en redig spark i arslet.

Så lite efter kl 11 knatade jag bort till Emma och lånade Rocky och tog med honom på en liten promenad, tror att jag kan ha vart ute å gått i 40 minuter ungefär. Måste fixa nya gå-skor för de här gör bara ont på fötterna och då får jag ingen lust att gå långt. Sen vill jag att all jävla snö ska smälta bort så att marken blir bar nångång! Solen är framme och det är plusgrader nu så hoppas hoppas att det håller i sig!

Nu har jag väl vart pessimistisk för en hel livstid så nu ger jag upp.

Skit på er.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Efter 8 år på bloggplatsen har jag bestämt mig för att byta bloggportal till blogg.se Det beror mest på att bloggplatsen fortfarande använder sig av flash och att datorerna hemma har blivit lite för moderna för adobe. :P   Så nu kommer jag ...

Long time no see. Jag vet inte ens vad jag vill med det här längre eller hur jag egentligen tänker om det men jag försöker en gång till och kanske att det blir väldigt sporadiskt eller att jag kanske lyckas hitta gnistan igen så att det blir lite m...

Islänningen Kalle.       TInkern/Irish coben Annie.           Annie med dottern Vilja.       Ursöta lilla Vilja.           Vilja och Caroline.      ...