Pissdag.

Det började ju rätt hyffsat och lugnt sådär men fram mot kvällen började allting krypa upp till ytan igen.. Det där som jag har försökt trycka ner så långt det bara går, ända längst ner i kroppen. Det som jag har försökt glömma eller ignorera. Jag trodde att jag skulle klara det men det gör jag ju uppenbarligen inte. Det måste tas itu med. Och jag är en sån där människa jag hatar, en sån som bara klagar och gnäller över sin situation utan att göra ngt åt den. Men jag känner ju mig själv. Jag vet ju hur jag är.

Jag är en sån som inte klarar av att såra någon annan, jag är för osjälvisk för det. Men hur mkt skit ska man behöva ta själv innan det räcker och murarna rämmar? Har jag ens en sån gräns? Borde inte den vara nådd redan?

Varför måste alla mina känslor sitta på utsidan? Varför kan inte jag vara kall och saklig?

Jag vet inte hur jag ska klara det.. det gick ju inge vidare de första två gångerna, är jag egentligen inte dömd att misslyckas då? Mönstret är ju sådant.

Det är det där förbannade sveket som är och trycker på hela tiden när jag tror att jag lyckats komma över det.

Det bränner och svider sin väg genom kroppen och in i hjärtat. Hur mycket kan ett hjärta ta?

Slutar det här illa har jag ingenting kvar. Och om det slutar "bra", hur mycker har jag egentligen kvar då?

Take your life, take your life with cocaine..

 

kackmarie

25 september 2011 08:37

<3

http://mariekack.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Efter 8 år på bloggplatsen har jag bestämt mig för att byta bloggportal till blogg.se Det beror mest på att bloggplatsen fortfarande använder sig av flash och att datorerna hemma har blivit lite för moderna för adobe. :P   Så nu kommer jag ...

Long time no see. Jag vet inte ens vad jag vill med det här längre eller hur jag egentligen tänker om det men jag försöker en gång till och kanske att det blir väldigt sporadiskt eller att jag kanske lyckas hitta gnistan igen så att det blir lite m...

Islänningen Kalle.       TInkern/Irish coben Annie.           Annie med dottern Vilja.       Ursöta lilla Vilja.           Vilja och Caroline.      ...