Uppe före tuppen idag vid 5-tiden för att göra mig iordning och ta tidiga bussen till Rättvik för att där bli upplockad av körskolelärare och 3 elever till för en sväng till Falun och den fruktade halkbanan.

Tror att vi kom dit strax efter 8 och fick då följa med in i en "lektionssal" där vi pratade lite och blev upplysta om vad vi skulle göra och gick sedan in i det där rummet med bilen som snurrar runt och lägger sig på taket samt en "simulator" (säger man så?) som såg ut som en "bil" med fyra platser som sedan släpps ned så att det tar tvärstopp längst ner för att imitera en krock. Där fick de som ville testa båda delarna och så fick vi titta på en bil där en kille krockat med en älg, bilen var bara skräp i princip.

Därefter fick vi gå ut och sätta oss i varsin bil (här trodde jag att jag skulle skita knäck) ensam, jag trodde från början att en instruktör eller liknande skulle åka med så det kändes lite extra läskigt att köra ensam. Min grupp från Mora fick började med halkiga kurvbanan där en ska köra så pass fort att antisladden slår i bara för att vi skulle få känna hur det känns.

Jag som tydligen åkte en bra bil fick lov att åka 55 km/h i de tvära kurvorna och jag kan ju tala om att när det var klart var jag helt skakis. Hela jag vibrerade i princip. Det var så otäckt och varenda fiber i kroppen vill släppa gasen och köra sakta. Det var ju såklart hinder i båda kurvorna också vilket betyder att vi skulle "låna" körbana på vänster sida men ändå fortsätta med samma höga fart. Det var riktigt obehagligt. 

Efter det fick vi prova på stoppsträckor på både strävt och halt underlag. Det gick bra, det var inte lika läskigt som kurvorna. :P

Ännu ett moment var att bromsa och styra åt sidan för att försöka dra ner på bromssträckans längd, det gick väl sådär.. 

Det sista momentet var att väja för en "älg" som bestod av några koner. Alltså, nita för att få ner farten, släppa bromsen när du kände att farten var tillräckligt låg för att bara kunna styra undan och sen igenom två koner. Det gick faktiskt över förväntan och jag blev riktigt imponerad av mig själv!

Vi blev klara mycket tidigare än vad vi skulle och jag hann ta 13.20 bussen hem igen från Rättvik. Allt som allt en riktigt lärorik dag och den har fått mig att aldrig vilja köra över 40 km/h på vintern. :P

Nu har jag kört lite mer teori och nu är jag så trött och slut i huvudet att jag inte vet vart jag ska ta vägen...

Som någon som aldrig tidigare behövt ha glasögon är det nu ganska spännande att vara ute och promenera med glasögon på.

Jag upplever mig själv vara runt 2 meter lång och då känns det som om det är benen som är extremt långa! 

Gick ner en sväng på byn för att handla lite ingredienser till middagen idag och på vägen ner går jag genom vandrarhemsparken som är ett litet "skogsområde" med stigar och små nivåskillnader i marken. De små nivåskillnaderna var idag gigantiska och det var emellanåt riktigt läskigt att sätta ner fötterna när jag gick, speciellt i nedförsbacken! Eller att bara våga sig upp på och över den lilla bron som går över "bäcken" in till ankdammen. Ja jösses!

Jag tror iaf att hjärnan börjar vänja sig så smått med att se riktigt bra nu och när jag står ser inte allting ut som om jag tittar i en spegel i "roligahuset" längre. Lite, men inte så mycket. :P

Annars har jag ägnat mig åt att plugga teori de senaste dagarna.. Helst av allt skulle jag vilja att B kom hem från jobbet så att vi kan spela nya Fall Out. Tror att jag ska luta ikull mig på soffan ett slag och titta på lite serie innan det är dags att hårdköra igen. Det är ganska uttröttande att läsa och nöta och klicka och komma ihåg.. 

Jag fattar inte men jag är så fruktansvärt nervös inför teoriprovet. Jag är rädd att jag inte ska lära mig tillräckligt eller att jag inte ska förstå det jag lärt mig på djupet så att jag hinner glömma bort det igen när det väl är dags att testa mina kunskaper.

B säger att det bara är att nöta och nöta tills det sitter men det tar inte ner min oro alls. Det känns som en sådan press. 

Jag har setat med teorin ett bra tag idag och gjort om alla faserna fram till "Repetition 1" för när jag gör den går det käpprätt åt skogen. Jag fattar inte! Hur kan den vara så "svår" när jag faktiskt kan det allra mesta som jag redan gjort och om det är en repetition så borde det ju vara en repetition på sånt jag redan svarat på och kan.? Jag blir så trött.

Annars idag har jag tagit hand om vårt försummade hem en stund med en massa tråkiga hushållssysslor som inte blivit gjorda då ingen av oss vart hemma på några dagar. 

Urk känner jag bara nu.

Jag som tänkte att jag skulle få sova ut i morse kunde inte somna om strax efter att B åkt mot jobbet vid 8 tiden. Helt omöjligt då jag hunnit vänja mig vid att gå upp tidigt.. I morgon får jag inte heller ligga och dra mig i sängen då jag och lilla mamma ska ta bussen till Rättvik för att hämta ut våra färdiga glasögon! 

När vi kommer hem med bussen kliver vi förmodligen in på Bageriet och äter lite lunch/fikar och när klockan bli 15 kommer lillebror J till mig direkt efter jobbet för att hjälpa mig byta däck på bilen. Jag har ju aldrig gjort det förut så han är snäll och hjälper mig första gången. Sen kanske jag kan få pappa att åka med mig till Mora så att jag hinner lära känna henne lite mer innan det är dags att köra med körskolan igen. Men vi får se. Det kan nog behövas ganska mycket övertalning från min sida för att få honom att vilja åka med mig där. :P

Jodå, jag lever och mår bra.

Har haft min tredje dag på körskolan denna vecka och hunnit med att köra 6 pass ala 45 minuter var på det.

Det har gått över förväntan och körläraren jag kört med sa redan efter en liten stund på första körningen att "Du kommer inte behöva många körlektioner". Alltså den peppen att få höra det! Och det bara efter 15-20 minuters körning på det första passet! Han sa att det enda jag behöver är lite slipning då det märktes att jag hade kört mycket bil.

Så med det sagt så bara försvann det 10 körlektioner från mitt schema och jag fick resten av veckan "ledigt" och ska inte köra igen förrän den 17/11 då det är "lilla uppkörningen".

Det betyder ju inte att jag kommer vara ledig utan de dagarna kommer fyllas med teori och sen ska jag förhoppningsvis anlita någon att byta däck på bilen så att jag och pappa kan köra lite och "slipa". :P 

Så på bara 270 minuter har vi gått igenom alla momenten som ska göras innan det är dags för uppkörning.

Jag känner mig hiskeligt nervös inför halkbanan om precis en vecka men det ska väl gå det också, jag har hört att det ska vara svårt att misslyckas med den.. ^__<

Jag misstänker att jag håller på att bli lite förkyld. Näsan har vart täppt och det har retats i halsen idag vilket inte alls passar in i mitt schema för den kommande veckan!

Jag har jobbat och kommit hem, gjort varma mackor tillsammans med B och sedan setat i soffan en stund innan jag hamnade i sängen med en bok att stoppa näsan i.

I morgon om planen fortfarande gäller så dyker pappa upp vid 10-tiden för en liten körsession med mig.

Han är bra min pappa. Han ställer upp och bryr sig om.

Brevid mig ligger en snarkande B och jag är rädd att jag kommer få lov att sparka ut honom från sovrummet och in till soffan om jag ska kunna få någon blund öht. Han har jobbat natt och då tar han alltid i lite extra när han sover på natten.. Ugh.

Så kom dagen då det var dags för att göra riskettan. Skapligt nervös inför att "umgås" med 11 andra personer jag aldrig träffat förut, rädd för att behöva märkas och synas under lektionen och självklart slapp jag inte undan något sådant.

Inte för att jag har problem med att prata med människor som jag inte känner för det kan jag absolut göra, men då min natur är den att finnas lite mer i bakgrunden så är det ju ingenting jag ser fram emot eller ens vill egentligen.

Så i över 3 timmar satt jag i en lektionssal och lyssnade på en lärare som pratade om alkohol/droger/trötthet i kombination med bilkörning. Där i mellan blev vi indelade i grupper där vi skulle diskutera olika saker och sedan berätta vad vi hade kommit fram till inför resten av eleverna, tittade på film och hade en liten rast på 20 minuter då vi fick fika lite.

Min bästa både skjutsade dit mig och stannade kvar i Mora under tiden som lektionen pågick och skjutsade sedan hem mig igen där vi slängde ihop lite mat efter ett snabbstopp på vår lokala Icabutik. Vi hann titta på ett avsnitt av en serie innan det var dags för honom att åka tillbaka till Mora igen för att göra en natt på jobbet. Jag är så tacksam för honom! Att han pushar och ställer upp.   

Som introvert efter en dag full med prövningar i form av en massa människor, en massa babbel från både höger och vänster, intryck och några lärdomar (även om det allra mesta är vad varje förnuftig människa redan vet) så var min hjärna totalt utpumpad. Efter maten medan vi satt och tittade på serien så höll jag på att somna. Så otroligt trött efter allt jag fått "utstått" idag och alla de spänningar som släppte nu när riskettan var gjord.

Så på måndag är det dags för den första körningen.. jag är lite nervös nu. Jag insåg idag när jag och B åkte runt lite på alla vägar och gator i Mora att det är en himla massa jag kommer bli inkastad i. Tänkt om jag inte fixar det? Det är ju trots allt min första gång i denna typen av trafik. Allt som jag måste tänka på och kunna. Högerregler här, inte högerregel där, i all oändlighet. Men jaja, det är väl bara att ta det lugnt och jag har hört att första gången en kör med någon av lärarna så är det inte rakt in i den trafiken en hamnar så jag hoppas på att det kommer bli så även för mig. Så att jag får bli lite varm i kläderna tillsammans med läraren så att säga.

Nu är det väl hög tid att sova en stund för i morgon är det bara att kasta på sig arbetskostymen igen och infinna sig nere på Ica till kl 13.

Ha en fin helg!

Ojoj nu känns det verkligen att det börjar dra ihop sig och snart är det dags att vara ledig 2 veckor från jobbet och börja med körkortet på allvar. Det känns inte direkt jobbigt nu heller, det känns mest som fjärilar i magen för jag tycker att det ska bli kul att köra bil med en "riktig" lärare och i den trafiken! Som det känns nu så skulle jag kunna börja på direkten!

Det kommer ju kanske ändras tills att det verkligen är dags då jag är en såndär som blir "panikskitnödig" när jag ska göra något spännande men just nu känns det bara kul!

I söndags var vi och hämtade hem lilla kanintjejen "Frigga" som hon ska heta och provade att sätta ihop henne med de två honorna som redan huserar här hemma. Till en början gick det bra och förhoppningen om att det skulle funka direkt från början grusades lite när "jagandet" övergick till att den lilla blev biten i ryggen och fick en rispa i ena örat. Jag hade läst och hört på forum där jag är medlem om att det skulle vara enkelt att sätta ihop vuxna med en unge eftersom att ungen inte direkt utgör något "hot" mot rangordningen i den befintliga flocken men så enkelt blev det alltså inte.

Så vi tar det lite sakta nu och den lilla har fått en egen liten hage där hon kan vara medans ingen är hemma och kan hålla koll på dem. Det ser så klart värre ut än vad det är för det värsta är över och nu återstår mest lite nyfiket snusande men eftersom att den lilla fortfarande är lite rädd för de två stora monstren så springer hon gärna iväg från dem när de vill snusa vilket resulterar i att de "jagar" henne och hon kan få sig en tjuvnyp i den långa pälsen. I skrivande stund rejsar hon runt i sin lilla hage så att tidningspappren yr. Den lilla struntbollen   

När jag kom hem från arbetet idag låg ett kuvert från Landstinget Dalarna i lådan och i fans ett litet brev från doktorn på Sjönvikt med en lista med en massa prover han vill jag ska fixa hos vc för att de sedan ska skickas vidare till kirurgen. Det är spännande nu! 

¨Så på torsdag är min första dag hos körskolan, på måndagen är min första körning och innan den körningen ska vi på ett möte i samma stad. SPÄNNANDE!

Det har redan gått 10 dagar sen sist vilket skvallrar om att livet rusar på som vanligt.

Vi var hundvakt, tiden bara sprang iväg men jag hann iaf med några promenader trots att jag jobbade samtidigt.

Som jag skrev sist så åkte jag och mamma till Rättvik för ett besök på Siljanoptik där vi blev utsatta för allehanda synundersökningar och mätningar vilket resulterade i att jag blir några tusenlappar fattigare inom någon vecka då mina alldeles egna glasögon dimper ner för uthämtning. Det känns lite spännande samtidigt som jag grämer mig för att behöva ha glasögon.. Vi hade en stund innan vår tid för undersökning började vilket gav oss några minuter över för att prova lite olika bågar och jag överdriver inte om jag säger att jag så ut som fan i allihop.! Jag tyckte inte att någonting passade.. Men jag valde tillslut dem som kändes bäst och inte var fulast så jag hoppas att jag kommer vänja mig vid att se mig själv i dem inom en snar framtid. Inte för att jag egentligen bryr mig om vad andra skulle kunna tycka utan bara för att jag ska kunna känna mig bekväm i dem och faktiskt använda dem när jag behöver dem.

Det är inte bara livet som rusar utan även tiden och snart är det dags för mig att påbörja min körkortsutbildning.. Närmare bestämt så drar det igång nästa vecka på torsdag då jag ska in till skolan för att delta i "riskettan". Känns lite pirrigt men jag är nog mest förväntansfull! Det ska bli roligt det här och jag ska klara det!

Tidigare i veckan hade doktorn från Sjönvikt ringt och pratat in ett meddelande på mobilsvaret där han talade om att remissen kommit in igen och att han ville prata om hur vi skulle gå vidare med mitt ärende. Han skulle ringa upp eller skicka en tid för telefontid och hittills har jag inte hört någonting men jag hoppas.

I helgen ska jag äntligen vara ledig och först ut på schemat blir det bilkörning kl 10 i morgon med pappa.

På söndagen ska vi städa rent ut av bara tusan hos kaninorna för då ska vi hämta hem kaninbebisen och bonda dem, det ska inte vara svårt hoppas jag.

På måndagen kanske jag och mamma drar till Rättvik igen för att fika med lillebror som fyller år!

Jag och B kändes oss kreativa innan jag skulle ner och jobba tidigare idag!

Nu står de så fint utanför dörren och lyser.

Chefen kom ner med ett vykort idag som en kund hade skickat till affären.

Det gjorde min dag!