Senaste inläggen

Av Pernilla - 7 juli 2015 17:12


För en stund sedan låg jag i sängen och gick igenom underbaraclaras instagrambilder. Livet rent allmänt och en massa växthus/lantdjur/trädgårds-bilder och jag kände mig plötsligt pepp på att gå ut i landet och riva bort lite ogräs.

Tog med saxen ut och klippte bort det 30 centimeter höga gräset som växer alldeles vid kanten på rabatten där gräsklipparen inte kommer åt och det såg genast mycket trevligare ut.

Hann vara där och riva i kanske en halvminut innan knotten var framme i svärm och slogs om att få vara i ansiktet och bita mig. Det spelar ingen roll hur mycket en viftar för att bli av med dem, så fort jag fortsatte med det jag höll på med så var det nya framme och bet.

Skyndade mig iaf att plocka ur paprikorna ur sitt lilla växthus och flyttade det sedan till den lilla plätten där jag hunnit dra bort ogräs och ställde sedan tillbaka dem igen och stadgade upp plantorna med nya pinnar att ta stöd mot.

 

 

De två paprikorna som hänger på sina rankor har börjat bli riktigt stora nu och som det syns på bilden så har det börjat slå ut nya och fler blommor så det står nog inte på förrän det ploppar ut nya paprikor! Är så glad att de ville i år! Alla plantorna jag hade förra året dog. Vet inte om det kanske gick bättre i år då jag lät dem stå kvar inne i det soligaste fönstret längre och inte hade så bråttom med att plantera om dem och flytta ut dem. Kan det kanske vara så?

 

Tomaterna ser också riktigt fina ut och det sitter massor av små omogna tomater på två av plantorna. Pärontomaten har hittills inte velat producera några tomater alls men jag fortsätter att hålla tummarna för att den också ska vilja komma igång! Blommar gör det iaf så det kanske kommer. 

 

 

 

Det jag ville säga med inlägget är att när vi väl har vårt hus med gård så vill jag odla massor av saker!

Jag blir så inspirerad av att titta och läsa på Claras instagram där det är bilder på höns som går lösa och sprätter i växthuset eller grisar med leriga trynen som bökar omkring.

Det för mig skulle vara lyckan gjord!

Jag vill så gärna ha ett lagom stort växthus fyllt med tomater, gurkor, paprikor, sallader, potatisar, morötter och annat gott!

Ett hönshus med en grupp hönor och en tupp eller två som ger både ägg och vill ruva fram lite kycklingar som ger kött.

En stor grupp vaktlar för samma syfte. Kanske några köttkaniner, en grupp getter som ger mjölk och kanske även där kött.

Min fantasi är ju att få bli så självhushållande som möjligt! Det är drömmen!

 

Men tills dess får jag väl klara mig med mina två små växthus på bakgården vid lägenheten vars rabatter alltid blir övervuxna med ogräs hur noggrant jag än rensar och sliter året innan.

Jag är så less på dessa land att jag har god lust att dra bort kanterna vid rabatterna och låta naturen ta över och låta dem växa igen. Eller iaf bara låta dem vara.

 

 

Av Pernilla - 6 juli 2015 07:06


Kaninorna har äntligen kommit hem igen!
Till en helt igenvuxen, grön hage på det, underbart!

 

Chibi


 

Tess


 

Humla på blomma.


Vissa dagar kan inspirationen till att fota vara som bortblåst och rätt som det är är det bara att gå ut på bakgården och smattra av några bilder trots att det "inte funnits något" att fotografera där några dagar tidigare.

Så kan det vara!


Idag gör jag "kväll" tidigt på jobbet, redan vid 16 faktiskt och i morgon har jag äntligen en dag ledigt! Känns som att det behövs just nu för jag är en aningens trött.


Förra veckan, närmare bestämt på fredagen hängde jag hemma hos morsan där vi glassade lite i solen, åt lunch på altanen, tog cyklarna och for upp mot skolan för att ta sandslänten ner till sjön för att ta oss ett dopp.

Därefter återvände vi hem till henne och så grillade vi lite! Mycket trevligt och det var en väldigt fin och varm dag!


Igår kväll när jag slutade jobba vid 21.30 så kom det både åska och rediga skurar från en grå himmel, så himla skönt efter de senaste dagarnas sol och värme! Äntligen svalka på natten igen så att det gick att sova! Plus att regnet såklart behövdes då det hunnit bli väldigt torrt.

 Men nu ska jag se om det finns någon frukost jag kan stoppa i mig innan det är dags att göra sig iordning och bege sig ner på bygden!


Hejsvej!



Av Pernilla - 1 juli 2015 08:18


Går den här sommaren ovanligt långsamt eller är det bara jag?

Jag vet inte riktigt..

Är det kanske för att min semester låg så pass tidigt?

Det har ju inte ens funnits tid eller väder än (för min del) att ta årets första dopp och då är det ändå den 1 Juli idag.

Och ändå längtar jag redan nu efter hösten och allt den för med sig.

Frost i gräset, kyla i luften, isskorpa på vattenpölarna, mörker, nakna träd och färgglada löv på marken. Hösten är utan tvekan min absoluta favorit årstid! När lugnet lägger sig igen och jag finner ron att krypa upp i soffan med den där boken som jag velat läsa så länge men inte haft tiden till.

När hela vardasrummet lyses upp av stearinljusens sken och jag får mysa in mig under en filt med lite tjockare strumpor på fötterna. Härligt!


In other news så for jag tillsammans med pappa till Orsa en sväng igår och hälsade på farmor en sväng, var alldeles för längesen nu!

Efter det åkte vi vidare hem till lillasyster där vi blev bjudna på tårta, hon fyller nämligen år i morgon men då jobbar jag och kan inte komma.

Idag står jobb på schemat igen, en riktigt lång dag blir det. Likaså i morgon innan jag tar fredagen ledig.

Av Pernilla - 28 juni 2015 09:09


Har precis setat ute i solen en stund samt tryckt i mig lite frukost uppe på altanen.

Sitter i skrivande stund och funderar på om jag ska gå ut på main street på Tillhed och ta i ända nerifrån tårna och sedan vråla allt vad jag bara orkar.

Behöver jag säga att det har vart ett jäkla liv här ner efter gatan i natt?

Sömnen har inte var så värst sammanhängande, iaf inte de 4 första timmarna.

Egentligen spelar det inte mig någon roll och jag får väl skylla mig själv som sover med fönstret öppet, det är ju roligt att folk har trevligt. Även om det inte lät särskilt glädjefyllt.

 

Det ser ut att bli en lika fin dag som igår och det är dagar som denna som jag önskar att mamma hade kvar hammocken. Hade vart helt perfekt att få lägga sig i den med boken i någon timme.

Men jag får väl hitta på något annat.. en solstol kanske funkar lika bra?

 

Det är förhoppningsvis det största bekymret jag kommer att ha idag. :)

Av Pernilla - 27 juni 2015 19:17


I dagarna 3 har vi bott i huset uppe på tillhed och vart katt/husvakt. 

En chans att iaf få lådsas att vi bor i hus.. eller kanske lättare kunna föreställa sig hur det skulle vara i ett eget hus.

Det blir lite som en minisemester fast att vi inte åkt mer än 5 minuter från vårt eget hem men det är ju helt andra omgivningar här och helt andra grannar. Det kanske räcker med bara det för att koppla av på ett helt annat sätt, här är det ju ingen som potentiellt skulle leta efter just mig eftersom att det här inte är mitt hem.

 

Idag trillade jag ur sängen tidigt och smorde in mig med solskyddsfaktor innan jag tog med mig frukosten ut på altanen där jag avnjöt den innan jag fortsatte ut på gräsmattan och intog en solstol för att suga upp lite d-vitamin.

Självklart packade jag med kameran innan vi for hemifrån några dagar tidigare och har knatat runt på gården för att kanske hitta något roligt att fota och det blev visst några bilder även om jag bara kände att 3 av dem var värda att ge någon uppmärksamhet.

 

 

En helt vanlig krusbärsbuske

 

Simba

 

   

Smulan vässar klorna

 

Ni som har försökt fota katter vet förmodligen hur frustrerande det kan vara. Så fort de får syn på kameran så vägrar de att titta på en. Det hjälper oftast inte med att locka på deras uppmärksamhet heller för helt plötsligt är det något otroligt intressant på andra sidan gräsmattan som kräver hela deras dyrbara fokus och hängivelse. Alltid. Och skulle jag gå ner på knä för att komma ner på deras egen nivå så är jag plötsligt väldigt intressant igen och så kommer de springande mot mig och så hinns det inte med att ta någon bra bild. Som sagt, otroligt frustrerande! Och skulle de mot förmodan titta till på dig och kameran så gäller det att vara snabb, det handlar om hundradelar!

 

Ikväll är jag ensam i huset tillsammans med katterna då B har åkt på nattjobb. Vi rörde ihop en god kycklinggryta tidigare idag som jag har tänkt mumsa på + att det finns någon kvarglömd chokladbit och några smulor chips. Tänker att jag ska ligga på soffan och se om det blir någon bra film på tv, mamma har ju ungefär 100 kanaler mer än vad vi har.

 

 

 

Av Pernilla - 24 juni 2015 18:00


Trots att jag hade chans på att få ta lite sovmorgon idag så studsade jag ändå ur sängen vid 8 snåret.

Har inte vart särskilt nervös då jag inte ens visste vad jag hade att vänta mig men såklart strax innan avfärd så blev jag som alltid panikskitnödig. Det kan ju inte bara vara jag som råkar ut för det? 

Iaf så for vi mot Mora vid 11.15 ungefär och eftersom att vi hade rätt gott om tid så drog vi ner på stan och ut till Jysk där vi hämtade ut det nya utebordet som vi bokade för ungefär 1 vecka sedan så med det i bagaget åkte vi tillbaka upp till lasarettet och letade oss in till ögonmottagningen.

 

Tog en kölapp och intog väntrummet för att vänta på incheckning tillsammans med de 100 andra patienterna, nej okej inte 100 st men det är mer en principsak för väntrummet var faktiskt fullt.

Det blev min tur och jag följde med en doktor in i undersökningsrummet där han droppade i lite vätska i mina ögon och sedan fick jag gå tillbaka ut i väntrummet och sitta ner i 20 minuter så att vätskan skulle hinna verka.

Och det gjorde den! Tog inte långa stunden förrän allt på nära håll blev alldeles suddigt och ljusrören i taket blev i ljusaste laget. Jag hade hört innan att vätskan som droppas i ögonen skulle göra lite ont men det kändes inte nämnvärt. I början kändes det som om det lades en hinna utanpå ögat när den där vätskan hade arbetat sig in eller hur jag ska säga.

 

De 20 minutrarna passerade och jag fick följa med doktorn in i rummet igen och placerades på en stol framför en såndär ställning där man ska luta både haka och panna mot en stålram som är formad efter ansiktet och sedan fick jag stirra in i ett hål där det lyste och så fotograferade han mina ögon.

Han kunde meddela direkt där och då att min diabetes inte hade påverkat blodkärlen i  ögonen öht och att allt såg helt normalt ut.

Så det är väl bara att inse att jag börjar bli gammal och behöver glasögon! :P 

 

Drog på mig solbrillorna som inhandlats endast för detta tillfälle och vi gick mot bilen igen. Otroligt ljuskänslig och doktorn sa att effekterna av dropparna kunde stanna till i morgonkväll. . Pupillerna är fortfarande stora och det är lite jobbigt med ljus plus att allt som hålls 20 cm från ansiktet är suddigt. Suddigheten har blivit betydligt bättre då jag inte ens kunde se texten på mobilen tidigare om jag inte höll den typ över 50 cm från ansiktet och t.o.m då var det precis så att jag kunde gissa mig till vad som stod på skärmen! Haha!

Så jag kände att det var lika bra att ge någon annan mitt pass i morgon, hur skulle de bli om jag stod i kassan hela dagen och inte kunde se skärmen riktigt?


Fröken vithaj.


Inatt jobbar B så jag får roa mig själv med lite film i sängen eller nåt. Har fått lite huvudvärk av ljuskänsligheten och tänker bara ta det lugnt resten av dagen och kvällen! 

 

 

Av Pernilla - 22 juni 2015 08:40


Midsommar kom och gick med gråmulet väder, grillad mat, tårta och sällskap av både min syster och mamma.

Vi har vart hundvakt under hela midsommarhelgen och det har vart så skönt!

Det har såklart inneburit en massa promenerande och igår tog vi oss an femkilometersspåret i gassande sol.

Jag påminns alltid om att vi måste skaffa egna hundar när Blixten är här hos oss. Bara den allmäna sinnerstämmning förändras markant, iaf hos mig och jag blir så mycket gladare och mår så mycket bättre när jag vet att jag får gå ut och gå flera gånger om dagen! För utan hund gör jag det inte nåt gärna. Det finns liksom ingen riktig mening med det då för mig.

 

         

 

Så nu under dagarna har vi vart till Sessvik och kastat pinnar och bollar till hundens stora glädje samtidigt som han svalkat sig i vattnet.

Vi har gått långa och fina promenader i både elljusspår och på andra lummiga stigar i skogen.

 

Det finns antagligen så mycket mer att berätta men i skrivande stund känner jag mig en aningen knölig. Idag börjar jag nämligen jobba igen. Det hade inte gjort någonting om jag fick vara ledig i 2 veckor till. Det har vart exakt 4 1/2 fina dagar på våra tre veckor så jag känner mig inte det minsta redo! Men det är väl bara att bita i det sura äpplet.. 

Av Pernilla - 21 juni 2015 16:53


           

Skapa flashcards