Så var den dagen här.. dagen jag fyller 30.

Hur känner jag inför det? Jag har ingen aning. Jag vill inte göra en grej av det, jag vill inte att andra ska göra en grej av det.

Måste det vara en grej? Kan det inte bara få vara som vilken annan födelsedag som helst som bara passerar obemärkt?

Jag har blivit förvarnad (för flera månader sen) att jag kommer att bli kidnappad av några vänner och blivit "lugnad" med att dagen kommer vara helt "anpassad" efter mig, vad det betyder har jag ingen aning om. Kanske att det blir en lugn dag som kommer likna någon av våra tjejkvällar. Det är vad jag hoppas på iaf för jag har ingen riktig lust att det blir något ståhej. På ett vis är jag lite rädd att de ska tycka att jag är tråkig som inte har någon lust med fest och firande men det är så jag är. Jag fick nästan lite panikkänslor igår när B satt och pratade om att det skulle vara "kalas" för mig för det är inte vad jag vill ha och förhoppningsvis inte vad det tänkt. Jag vill inte ha mycket folk och stim, det räcker med en handfull vänner och lite lugnt kul bara.

Och självklart har jag inte kunnat ta någon sovmorgon eftersom att min dygnsrytm är inställd på att gå upp tidigt och jobba så jag har vart vaken sendan 7 nångång och jag har ju ingen aning om hur länge denna dagen kommer att pågå heller.. kan ju bli spännande.

Men men. Tror att jag ska försöka stoppa i mig lite frukost nu och sen kanske krypa tillbaka ner i sängen och läsa ut boken jag håller på med just nu.

Aå får det bli och det kommer säkert en redogörning om hur dagen blev sen.

Todeloo.