Trots att jag hade chans på att få ta lite sovmorgon idag så studsade jag ändå ur sängen vid 8 snåret.

Har inte vart särskilt nervös då jag inte ens visste vad jag hade att vänta mig men såklart strax innan avfärd så blev jag som alltid panikskitnödig. Det kan ju inte bara vara jag som råkar ut för det? 

Iaf så for vi mot Mora vid 11.15 ungefär och eftersom att vi hade rätt gott om tid så drog vi ner på stan och ut till Jysk där vi hämtade ut det nya utebordet som vi bokade för ungefär 1 vecka sedan så med det i bagaget åkte vi tillbaka upp till lasarettet och letade oss in till ögonmottagningen.

Tog en kölapp och intog väntrummet för att vänta på incheckning tillsammans med de 100 andra patienterna, nej okej inte 100 st men det är mer en principsak för väntrummet var faktiskt fullt.

Det blev min tur och jag följde med en doktor in i undersökningsrummet där han droppade i lite vätska i mina ögon och sedan fick jag gå tillbaka ut i väntrummet och sitta ner i 20 minuter så att vätskan skulle hinna verka.

Och det gjorde den! Tog inte långa stunden förrän allt på nära håll blev alldeles suddigt och ljusrören i taket blev i ljusaste laget. Jag hade hört innan att vätskan som droppas i ögonen skulle göra lite ont men det kändes inte nämnvärt. I början kändes det som om det lades en hinna utanpå ögat när den där vätskan hade arbetat sig in eller hur jag ska säga.

De 20 minutrarna passerade och jag fick följa med doktorn in i rummet igen och placerades på en stol framför en såndär ställning där man ska luta både haka och panna mot en stålram som är formad efter ansiktet och sedan fick jag stirra in i ett hål där det lyste och så fotograferade han mina ögon.

Han kunde meddela direkt där och då att min diabetes inte hade påverkat blodkärlen i  ögonen öht och att allt såg helt normalt ut.

Så det är väl bara att inse att jag börjar bli gammal och behöver glasögon! :P 

Drog på mig solbrillorna som inhandlats endast för detta tillfälle och vi gick mot bilen igen. Otroligt ljuskänslig och doktorn sa att effekterna av dropparna kunde stanna till i morgonkväll. . Pupillerna är fortfarande stora och det är lite jobbigt med ljus plus att allt som hålls 20 cm från ansiktet är suddigt. Suddigheten har blivit betydligt bättre då jag inte ens kunde se texten på mobilen tidigare om jag inte höll den typ över 50 cm från ansiktet och t.o.m då var det precis så att jag kunde gissa mig till vad som stod på skärmen! Haha!

Så jag kände att det var lika bra att ge någon annan mitt pass i morgon, hur skulle de bli om jag stod i kassan hela dagen och inte kunde se skärmen riktigt?

Fröken vithaj.

Inatt jobbar B så jag får roa mig själv med lite film i sängen eller nåt. Har fått lite huvudvärk av ljuskänsligheten och tänker bara ta det lugnt resten av dagen och kvällen!