Stod alldeles nyss och hängde lite tvätt ute på altanen eftersom att det är så fint väder idag så inbillar jag mig att det ska torka snabbare. Logiken säger så mycket iaf.

Rätt som det är kommer det en skata seglande genom luften, förföljd av en liten fågel som vrålar ettrigt och jag ser i samma stund som skatan slår ner i marken att den har någonting med sig i näbben. Ser att det är ännu en liten fågel som den pickar efter i gräset när den lilla försöker komma bort från döden.

Rent instinktivt börjar jag klappa i händerna och låta lite farligt i syfte att skrämma bort skatan och det hjälper då hen tappar den lilla fågeln och tar till flykten.

Jag vet att det är naturens lag som gäller därute men det går liksom på automatik att försöka hjälpa den lilla som ligger risigt till, fast att jag kanske inte borde.

Den lilla sitter där ute på gräsmattan i solen med näbben öppen och flämtar efter luft så jag går försiktigt fram bara för att se om den är skadad eller inte och om den kanske har en chans att klara sig om den får sitta där och hämta sig en stund. Den ser oskadd ut, bara lite uppjagad vilket jag ju kan förstå..

Kommer fram och kan stå ungefär 1 meter ifrån den utan att den försöker ta sig därifrån och ser att det bara är en liten unge. Det stora öppna gapet och de korta små fjädrarna i stjärten talar om det. Den är nästan fullfjädrad med endast lite dun kvar i nacken och som sagt den lite för korta stjärten. Står och funderar en stund på vad göra? Ska göra? Kan göra? Borde göra? Jag vet ju inte hur det fungerar i fågelvärlden, vågar en röra vid en liten unge? Kommer föräldrarna fortfarande söka upp ungen fast att den sitter på marken? Har den överhuvudtaget någon chans att överleva? Det är ju inte bara större fåglar som finns där ute som kan vara ett hot mot en liten fågelunge som har blivit bortrövad från sitt bo och nu sitter på marken och inte riktigt har lärt sig flyga. Jag tar iaf ett steg närmre men då tycker den tydligen att jag är lite för nära så den "flyger" 2 meter längre bort efter marken och går in i skuggan där den gömmer sig i snåret.

Så jag bestämmer mig för att låta den vara, det finns antagligen inget jag kan göra iaf. Borde jag kanske barmhärtighets- slåihjäl den? (Väldigt osäker på om jag ens skulle klara av något sådant..) Eller finns det en pytteliten chans att den klarar sig om den lyckas hålla sig undan faror? En stund efter att jag gått in så hörde jag skatan här ute igen och gick såklart tillbaka ut och skrämde bort den igen, den hade nog inte lyckats hitta fågelungen då iaf. Och till mamma/pappa- fågel en stor eloge! Tänk att en sån liten fågel ger sig på och försöker jaga bort en stor skata! Såg nyss att någon av föräldrarna till den lilla satt ute här på staketet ovanför där ungen gömde sig och studsade sedan ner på marken till den. 
Sånt där å svårt och det är så sorgligt! Jag tänker iaf lådsas om att den kommer klara sig och leva ett långt och lyckligt liv!