Kom hem från jobbet för ganska precis 1 timme sedan, kastade ihop en bauta-köttfärslimpa och slog ner röven i soffan när telefonen ringer.

Med ens blev jag väldigt kluven till något som jag en gång väldigt gärna velat ha men som omständigheter gjorde att det inte blev av och jag sa då både till mig själv och till B att jag inte skulle vilja ha det även om situationen ändrades i framtiden, framför allt pga hur hela grejen sköttes.

Men nu skakades världen om för mig igen och därav känner jag mig väldigt kluven och velig.

Jag ville det så hemskt gärna förut, ville inget hellre och när det blev pannkaka av alltihopa så tappade jag sugen rejält för att inte tala om humöret.. 

Så vad ska vi göra? Jag blev så hispig av samtalet att jag fick lov att prata lite med B som är på jobbet bara för att få tala om det så att han också kan tänka på det tills i kväll när han kommer hem så att vi kan diskutera det tillsammans.. men jag vet inte jag. En del av mig vill vara vrång som en treåring medan den andra längtar efter ett sånt här tillfälle.
Jag hade ju målat upp för mig själv hur bra det skulle kunna bli och det var ju nästan klappat och klart den gången. Men så sket det sig. Inte konstigt att jag känner mig kluven till det nu när chansen åter finns.