Jag sitter här och drömmer lite.. Eller, i ärlighetens namn har jag nog drömt om det ett tag faktiskt. Länge t.o.m

Det jag ser fram emot mest efter magoperationen (om det nu blir någon) är att få lära mig rida.

Jag har innerst inne vart en "häst-tjej" så länge jag kan minnas. Jag kommer ihåg när nästan varenda tjej i min klass började ta ridlektioner hos en familj som hade ett helt gäng Shetlandsponnys uppe i Arvet.

Jag ville också, ville inget hellre än att få mocka, borsta och slutligen rida. Men det hände aldrig. Jag kommer ihåg hur mycket jag tjatade på mamma om att också få gå på ridlektioner tillsammans med de andra i klassen men det var blankt nej. Jag kommer inte ihåg hennes anledning till att jag inte fick men jag kan tänka mig att det antingen hade med pengar eller hennes egen rädsla för hästar att göra.

Istället prenumererade jag på Pollux i en herrans massa år och fick på så sätt iaf lite utbyte i mitt hästintresse.

Jag kommer också ihåg att redan när jag var riktigt liten och vi var och hälsade på min yngsta brors farmor vars karl hade travhästar så var hagen det första stället jag sprang till. Att bara få stå där och hänga och titta på hästarna som förnöjt gick runt i hagen och betade gräs, snärtade med svansarna och frustade i tid och otid var de största någonsin. 

Kanske kom de ibland fram om jag lyckats tigga till mig någon sockerbit eller lite hårdbröd och att få klappa den mjuka mulen och titta in i de stora bruna ögonen. När jag fick hjälpa till att leda in dem på kvällen eller när R kastade upp mig på ryggen på en av dem och jag fick "rida" in i stallet! LYCKA!

Åren gick och en av mina styvsystrar (det låter så fult för jag ser dem mer som riktiga syskon) började ta ridlektioner i Orsa där vi bodde varannan helg då pappa var tillsammans med deras mamma. Jag var grön av avund och följde med till stallet och tittade på varenda ridlektion som jag kunde följa med på. Det var så roligt att få sitta på läktaren och titta när de gjorde sina övningar! Hästarna var ju så fantastiskt fina! Jag försökte övertala båda mamma och pappa om att jag också ville börja där men det blev nej den gången också. Mest pga avståndet hem om jag inte minns fel. Kan ju återigen ha handlat om pengar också.

När jag gick i 9an i grundskolan praoade jag på Rättviks-travbana där jag fick mocka, åka ut och träna hästar tillsammans med en riktig travkusk och tillsist också rida. Jag kunde inte bry mig mindre om att jag luktade stall/häst/bajs på bussen hem. Lycklig!

Sen började jag gymnasiet och träffade min bästa K! Tänk dig lyckan att börja i en klass tillsammans med en tjej som har hållt på med hästar i princip heeela livet! Och att få bli hennes vän! Hon hade islandshästar och tillsammans med henne fick jag följa med på flera tävlingar där hon red. Vi sprang över till hennes granne och lånade hästar och så red vi! Jag var ju i himlen! Det stannade inte där utan vi praktiserade på ett stall/ridskola där vi också fick rida på arbetstid! Kunde det bli bättre? 

Sen när gymnasiet tog slut så tappade jag också mitt hästintresse lite då vi under omständigheter föll ifrån varandra under alldeles för många år. Så jäkla onödigt och nu fattar jag inte ens varför det "gjorde slut" mellan oss. Det hade ju inte ens något med oss två att göra.

Haha! Nu låter det som att jag bara blev vän med henne för att hon hade hästar men det stämmer inte. Det visste jag inte ens från början. Jag blev vän med henne för att hon är min själsfrände. Hon är den absolut bästa människan jag någonsin lärt känna och vi är lika i så mångt och mycket att det nästan är lite läskigt. Vi behövde oftast inte ens använda ord när vi komminucerade med varandra. Det räckte med en blick så förstod vi ändå.

Men vad var det nu jag ville säga med det här inlägget, vart var det jag skulle komma? Jo!

Jag vill lära mig rida igen! Och drömmen jag har då är att på sommaren få rida till Ärteråsens fäbod och sova över där!

Jag kan inte tänka mig något mysigare eller mer värt än det! Det är så otroligt vackert där uppe!

Är det någon som vet hur det funkar med Ärteråsen, får man "låna" stuga där och övernatta?

En annan sak jag också skulle vilja göra 1 vecka på sommaren är att få vara där och vakta kor! Gud så härligt!

Problemet är att jag inte hittat någon som skulle vilja göra det tillsammans med mig. Själv går det ju inte då jag inte har något körkort. Jäkla skitkörkort!

Men det var det. Jag fortsätter drömma ett tag till..