Det börjar kännas som om det är lika bra att ge upp.

Det händer inget, vi vet inget och vi kommer ingenstans..

Det här jäkla krånglet har pågått i ungefär 6 månader nu och jag är inte ett dugg klokare nu än vad jag var innan. Jag blir så trött. Så trött.!

Vi fortsätter kika runt och håller öronen uppspärrade efter minsta viskning om ett ledigt hus, eller om ett hus som kanske ska bli ledigt men det är en påfrestande väntan. Jag vill inte vänta längre! Jag vill bara att det där perfekta huset ska dyka upp och att det ska vara tillgängligt direkt. Ska det vara så svårt?

Vi längtar ut härifrån denna lilla lilla lägenhet där vi praktiskt taget bor uppe på varandra.

Jag vill fritt kunna sätta min egna prägel på ett hem, det är så begränsat i en lägenhet som en inte äger själv.

Uuurk.