Jag börjar funder på om jag och min kära B börjat bli gamla.. Uppe med tuppen de allra flesta dagarna nu för tiden helt utan larm och i sängen relativt tidigt om kvällarna. Jag ska inte klaga. Det är ganska skönt med en "normal" dygnsrytm. Hellre uppe vid 8 är ligga i sängen och dra sig till 10 och gå miste om två ljusa timmar.

Idag var inget undantag och jag lyckades vakna redan kl 7 fast att jag inte behövde gå ur sängen förrän 7.30 då larmet stod laddat för den tiden.

Men upp gick jag och samlade in en skvätt pink som beordrat och vid kl 8.20 satt vi i bilen och styrde kosan mott Rättvik och vc där jag hade tid till kl 9.

Om jag inte missminner mig helt så samlades det ihop 9 rör blod och sedan togs blodtrycket igen som denna gången var ännu högre än hos Sjönvikt.. Jag vill tro att min nervositet och oro över att blodtrycket skulle vara för högt nu gjorde att det var högre än tidigare.. så det gick ju bra.. 

Jag är ju en sån där som måste oroa mig, som måste tro det värsta om allt jag ska göra för att sedan pysa ur som en sönderstucken ballong när det är över och bli fylld av lugn, så jag är ju inte förvånad över resultatet.

Men jag blir ju lite orolig över vad de ska säga om blodtrycket också. Fattar inte varför det ska behöva bli såhär? När jag fick blodtrycket mätt sommaren som var så låg det helt perfekt. Skitgrejer!

Nu känner jag mig mest trött och det kommer bli en väldigt lugn dag. Efter att ha vart som en enda knut hela jag så försvinner all energi och ork när jag väl slappnar av igen och huvudet känns som bomull. Ögonen svider lite och jag är allmänt grå bara. Men det gör inget. Jag har ingenting emot att spendera dagen i min sköna säng med fönstret på glänt och duntäcket att gömma mig undet.