Igår morse, kl 6 närmare bestämt klämtade de ljuva tonerna av larmsignalen på mobilen och det var dags att kasta av sig täcket och studsa in i duschen.

Med hela magpartiet i knutar var det stört omöjligt att stoppa i sig frukost så när klockan blev 7 hoppade vi in i bilen och började den 2 timmar långa resan mot Säter.

Efter ett pitstop i Rättvik för lite kaffe och en stor mugg choklad fortsatte vi mot Borlänge.

Eftersom att vi inte hade en aning om hur lätt eller svårt det skulle bli att hitta till Skönvikt anlände vi 1 timme innan min tid hos läkaren skulle gå av stapeln och när klockan väl blev 10 så fick jag ändå inte komma in till honom förrän ungefär 10.25. 

Han var trevlig och jag som varit nervös hela morgonen började så smått börja slappna av medan vi gick igenom pappret som jag några veckor tidigare fått fylla i.

Efter 30 minuter fick jag sitta i väntrummet en stund igen och sedan blev jag invisad till ett undersökningsrum där en sjuksköterska kollade blodtryck, ekg, vägde, tog min längd och tillsist mätte magen. (blodtrycket som sist låg hel perfekt var naturligtvis denna gång på gränsen till att vara för högt)

När hon var klar kom doktorn in och klämde och kände, kollade ekg'et osv, klämde på bukspottskörteln bla, lyssnade på lungorna och hjärtat. Allt verkade bra förutom det lite för höga blodtrycket.

Jag blev klar där inne och eftersom att jag inte ätit någon frukost hoppade vi in i bilen och for till Hedemora och stoppade i oss lite mat.

Kl 13 befann vi oss på Skönvikt igen och slog ihjäl lite tid tills klockan blev 14 och det blev dags för infomötet.

Det mötet varade i ungefär 2 och 1/2 timme på väldigt osköna stolar så stjärten var lagomt glad när det var över!

Hoppa in i bilen och åka hela vägen hem igen och in på Näcken där vi köpte lite middag och så var vi plötsligt hemma.

Otroligt trötta ska väl tilläggas och i ärlighetens namn skulle jag ha kunnat ramla ner i sängen när vi kom innanför dörren utan att stoppa i mig mat fast att magen knorrade hungrigt.

Höll iaf ut till kl 22 och somnade nog så fort huvudet träffade kudden och sov tungt ända till 7.45 idag torsdag.

Jag fick i uppgift att ta kontakt med vc i rättvik för att få komma dit och lämna en massa prover samt ta ett nytt blodtryck som sedan ska skickas till kirurgen i Falun och så får vi väl se sen om jag blir beviljad en op.

Det är ganska spännande nu! Och självklart är jag en aningen rädd för de komplikationer som finns men jag tror att det handlar mycket om att väga fördelarna mot nackdelarna och om jag fortsätter som jag gjort de senaste 20 åren så kommer kroppen med största sannolikhet säga stopp alldeles för tidigt.

Så som jag ser det är väl valet inte sådär jättesvårt just nu. Jag vill ju leva! Det finns så mycket jag vill göra som jag inte kan, orkar eller vågar pga min vikt. Jag vill inte att mitt liv ska gå på sparlåga och att jag ska gå miste om allt det som jag vill. Det var dessutom så intressant att höra om det som psykologen pratade om när det kom till arv och sånt när det kommer till fetma och övervikt. Jag har inte gjort FEL hela livet, jag har haft oddsen emot mig från första början. Det var så skönt att höra det på nåt vis.

Det var en riktigt lärorik dag med andra ord!

Men nu är det hög tid att släppa ut kaninorna samt stoppa i sig lite frukost för idag är hela dagen upplanerad! Först på listan står veckohandling som vi ska sätta igång med så fort affären har öppnat! Tror att jag ska försöka få honom att vilja åka till Mora en sväng också så att vi kan inhandla en ny torkställning då den vi har har börjat kapsejsa.

Hejsvej

 

Jennie

19 februari 2015 11:47

Vad spännande Pernilla.

http://alltochingentingeller.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Efter 8 år på bloggplatsen har jag bestämt mig för att byta bloggportal till blogg.se Det beror mest på att bloggplatsen fortfarande använder sig av flash och att datorerna hemma har blivit lite för moderna för adobe. :P   Så nu kommer jag ...

Long time no see. Jag vet inte ens vad jag vill med det här längre eller hur jag egentligen tänker om det men jag försöker en gång till och kanske att det blir väldigt sporadiskt eller att jag kanske lyckas hitta gnistan igen så att det blir lite m...

Islänningen Kalle.       TInkern/Irish coben Annie.           Annie med dottern Vilja.       Ursöta lilla Vilja.           Vilja och Caroline.      ...