Som jag skrev igår så for vi till Rättvik på förmiddagen idag för mitt inbokade besök hos doktorn på Levia. Hinner bara slå ner arslet i en fåtölj i väntrummet när en av sköterskorna (kanske sjuksköterska t.o.m, osäker) kommer fram och vinkar upp mig igen och ber mig följa med till ett rum. Jag träffade henne sist jag var dit (förra veckan) och hon var en riktigt trevlig prick, glad och rolig. Gillade henne direkt!

Jag får sätta mig ner i en bekvämare fåtölj varpå doktorn kommer in i rummet, lite lätt stressad och undrar om jag har några frågor, det har jag inte eftersom att detta är något jag funderat på och "efterforskat" i flera år så jag säger glatt nej och han nickar och säger att M kommer att ta hand om mig eftersom att det blivit dubbelbokning. Helt ok med mig!

Hon drar på en manschett runt överarmen och kopplar den till en elektronisk blodtrycksapparat, sätter en nedräkning på 5 minuter, säger till mig att slappna av och bara sitta där innan hon lämnar rummet. Jag sitter och tittar på den lilla klockan som räknar ner och när den kommer ner till att bara 1 minut återstår kommer M tillbaka in i rummet och frågar om jag känt något än. Ööh nej? Så hon stänger av nedräkningen och startar den själv och jävlar i min lilla låda vad den kramade åt. Det kändes som om den låg runt själva benet till slut! Jag kände hur pulsen slog, det var lite läskigt. Första gången för mig och allt. :P

Tror att blodtrycket låg någonstans mellan 122-127/75 vilket var bra tydligen.

Efter det var jag tydligen klar. Allt som allt tog det max 10 minuter och jag tackade så mycket, hon önskade mig en lyckospark i baken och så gick jag mot Fricks där min kära B väntade.

Möttes upp med Jonas och så tog vi en fika och snackade lite skit.

Någon timme senare åkte vi hem igen och när jag öppnar locket på brevlådan ligger där ett brev adresserat till mig från Landstinget Dalarna. Öppnar direkt och Kallelse - Mottagningsbesök. Välkommen till Vårdcentral Rättvik bla bla bla tisdagen den 16 september kl bla bla hos Gästläkare 1.

Idag av alla dagar kommer brevet. +2 år senare, möjligtvis nära på 3 år senare. Vad i hela helvete? Hur kan det ta nästan 3 år innan en ens får träffa en doktor? Får det gå till på det viset? Jag avbokade det såklart och lämnade en kommentar under där jag påpekade hur länge jag väntat på kallelsen och så vidare.

Men nu är det iaf gjort. Nu är det liksom igång och nu är det bara att vänta på att ett brev dimper ner i lådan!

Känner mig riktigt pepp nu! Allt jag vill göra men inte har kunnat eller vågat göra! Det kan bli möjligt nu! Det finns en chans!

I morgon ska jag beställa frukt igen. PEPP!