Idag blev det oplanerad sovmorgon. Men jag har bestämt att det inte gör så mycket, jag är ju faktiskt ledig.

Idag har inspirationen vart på topp och jag har satt några frön. Med solen på en ljusblå himmel och med fönstret öppet har jag satt paprikafrön till ljudet av en småfågelssymfoni. Det blir inte mer vår än så.

Så nu hoppas jag att det blir något av det! Döm om min förvåning när jag bara hittade 6 fröer i påsen och fick lov att nalla två frön till från en påbörjad orange ekologisk paprika (grismat) från kylskåpet. Så det här kan ju bli lite hur som helst. 

Storleken är för en gångsskull inte viktig för det ska bli grismat av det som eventuellt ploppar upp på stjälkarna. 

Sen har jag också hunnit städa hos djuren och inne på badrummet. Känner därför att jag gjort mitt nu och tänker inte göra något annat på hela dagen. Kanske lite mat då om jag orkar resa på mig och kika på matlistan vad som står på dagens.

Ni vet den där lite knepiga perioden i livet när man växer som mest och inte har någon vidare koll på armar och ben som blir längre och hjärnan lixom inte hinner med och förstår det vilket brukar sluta i att glas åker i golvet, saker knuffas omkull och går sönder för att man tänkte att armen inte nådde så långt som den ju beviserligen gjorde?

Jag tror att jag har gått tillbaka till en sån period eller nåt. Jag känner mig lite som en nyfödd älgkalv som snubblar omkring på alldeles för långa ben fast att det är mina armar och händer jag inte har någon koll eller kontroll på för tillfället.

Som det här med oboyglaset igår? Det har varit en massa sånna saker på sista tiden, en massa klanterier alltså.