Då var jag åter hemma i ett regntungt Furudal.

Det känns skönt att vara tillbaka med grisarna och att kunna titta till fåglarna för att se att alla överlevt min bortavistelse. (och det hade de såklart gjort)

Har hunnit plocka ihop lite och tittat på tv en sväng. Lillasyster kom och hälsade på och nu ligger jag i sängen, redo för en natts vila innan det är dags att studsa upp i tid med tuppen och ge sig iväg på inventering som vi ska syssla med nere på affären i dagarna två.

Usch. Jag blir trött av bara tanken.

Min fina kommer förhoppningsvis på tisdag och det ser jag redan framemot.  

Ibland inser jag att jag har det så oförskämt bra att jag blir lite rädd att det ska försvinna för att jag egentligen inte förtjänar det. Bästa finaste B.