Direkt jag slog upp ögonen visste jag att allt inte var som det skulle.

När jag satt mig upp på sängkanten snurrade hela världen och en lättare huvudvärk trummade i tinningen.. när jag blundade kändes det lite som att åka karusell.

Reste mig iaf upp och fick i mig lite frukost vid bordet och sedan hade jag tänkt läsa några sidor innan jag begav mig av till jobbet. Till en början kunde jag inte riktigt fokusera på texten och orden var väldigt suddiga (kanske blir lite så när hjärnan snurrar runt inne i huvudet? vad vet jag..)

Begav mig iväg och kände redan där någonstans att den här dagen inte skulle bli något bra alls.. höll dock ut i två timmar ungefär innan jag inte visste om jag borde kräkas eller inte eftersom att yrseln inte ville ge med sig.

Klampade in på chefens kontor och trumpetade att jag nog borde gå hem igen pga misstänkt migränkänning och det fick jag såklart.

Så nu har jag hunnit äta ytterligare en frukost, legat i sängen i några timmar och blundat/halvsovit, nästan gråtit ut ögongloberna ur sina hålor (B lämnade mig väldigt osympatiskt idag när jag känner mig dålig och verkligen hade behövt hans närhet) plus att allt ser ut som ett jävla helvete och jag bara inte orkar med någonting..

Andra chefen ringde för ungeför en timme sedan och jag får nog byta pass med en kollega så att jag har en ledig dag i morgon och verkligen kan vila upp mig innan det är dags för jobb igen. Det känns fint iaf.

Sen fick jag nyss ett sms av min inneboende kusin att jag skulle skita i att laga vare sig mat eller diska, det skulle hon göra när hon kom hem igen trots ett 8 timmars arbetspass. Det är kärlek!   

Förtillfället hatar jag B och tänker fortsätta vara ledsen och barnslig. Det får jag när jag är sjuk. Då är det han som ska veta bättre och stanna hos mig.

Jävla B..