Här sitter jag i mitt kök utan en endaste lampa tänd.
Jag är så fruktansvärt sugen på godis och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Är hungrig också så magen nästintill skriker.

Snart kommer Lindan hem och jag har lite ångest över att åka till Mora i morgon.. på senare tid har jag tänkt mycket på bilkrascher och det är inte en skön tanke när man ska sätta sig i en bil och åka en bra bit. Jag vet inte varför jag känner så heller.. Men jag verkar tänka mer och mer på det för varje dag som går.. ett omen kanske? Jag kanske inte borde sätta mig i en bil..

Känner mig rätt låg idag utan att veta varför..

Har inte lust med nånting och vill helst av allt krypa ner i sängen under täcket och spola fram tiden en sådär 10 år. Jag har varken tålamod eller lust att vänta längre på framtiden! Jag vill veta vad som kommer hända. Kommer det bli bättre? Kommer mina pusselbitar falla på plats?

Nu har jag en sån där lust som vill få mig att dra härifrån, säga upp lägenheten och aldrig komma tillbaka.

Men vart skulle jag ta vägen och vad skulle jag göra? Varför har jag inga kontakter längre bort som vill ge mig ett jobb? Jag skulle nog inte tveka.

Jag skulle kunna säga hejdå till det här livet med all skit som finns i det och göra ett nytt, ett bättre. Och lämna allt det svarta bakom.

Nu kommer Linda så nu blire mat!