Snart är det onsdag och jag har uppskattningsvis 2 nätter kvar här innan jag ska bo in mig i nya lägenheten.. visst kommer jag komma tillbaka över några helger och så men det är nu det börjar sjunka in på riktigt. Jag låg nyss i B´s armar och vi pratade och kramades, smög in en puss här o där och så bara slår det mig att det inte kommer fortsätta vara så här. Jag kommer inte ligga i hans armar eller ens med hans värme intill mig på daglig basis, det kommer bara bli ett ibland..

I några sekunder där fick jag lite panik innan han drog mig nära, pussade mig i nacken och viskade att "När allt det vi redan genomgått inte slitit oss isär kommer inte det här heller att göra det". Då kändes det genast lite bättre igen och jag slappnade av. Han har ju rätt, vi är starka, det vi har är starkt. Jag tror inte jag älskat honom mer någonsin än vad jag gör just nu. Tillsammans känns vi som en mur som förtillfället inget kan rå på och det känns bra och tryggt.

Jag har nog aldrig känt mig mer säker på mig själv och oss än vad jag gör nu..

Det kommer bli slitigt att bo på varsitt håll, jag kommer att sakna honom och han kommer sakna mig. Vi kommer få ta varje tillfälle i akt att ses och det kommer nog bli ett himla bussåkande fram och tillbaka mellan Furudal och Vinäs tills han lyckats ta sitt körkort. 

Tanken är ju att han tillslut ska bo med mig i Furudal och jag hoppas innerligt att det kommer att bli så. Vi har varit tillsammans i 7 år den 13 Mars i år och har man varit tillsammans så länge och bott ihop större delen av de åren så kan man inte plötsligt bli särbos. Det vägrar jag och det vet han om. Han kommer heller inte få hur lång tid på sig som helst att fixa det där körkortet och det är han också införstådd med.

Hur skulle våran framtid se ut om vi levde på olika håll? Hur skulle det bli med barn och hela det köret? Det skulle inte funka då.

Nu ligger han här bredvid och snarkar och låter som ett helt kärnkraftverk.. det är ursäktat, han har faktiskt jobbat natt till i morse och har bara sovit ett par timmar mitt på dagen.

Jag borde försöka göra detsamma men tankarna bara snurrar och snurrar och ger mig igen ro....

Den finaste. <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Efter 8 år på bloggplatsen har jag bestämt mig för att byta bloggportal till blogg.se Det beror mest på att bloggplatsen fortfarande använder sig av flash och att datorerna hemma har blivit lite för moderna för adobe. :P   Så nu kommer jag ...

Long time no see. Jag vet inte ens vad jag vill med det här längre eller hur jag egentligen tänker om det men jag försöker en gång till och kanske att det blir väldigt sporadiskt eller att jag kanske lyckas hitta gnistan igen så att det blir lite m...

Islänningen Kalle.       TInkern/Irish coben Annie.           Annie med dottern Vilja.       Ursöta lilla Vilja.           Vilja och Caroline.      ...