Hade ett mindre breakdown igår. Kanske pga stressen över hur bla. julen kommer bli i år..

förra året satt jag här ensam under ett täcke med en kopp choklad och en pepparkaka medan alla andra firade och åt julmat. Det gjorde inte jag.

Kommer jag att bli vald?

Blir jag inte det så känns det som att allting är kört och att en del borde börja inse att det inte kommer hålla i längden.

All vrede kom upp till ytan igår igen efter att ha vart nedtryckt i någon månad. Återigen lurar man sig själv och tror att det ska funka men det kommer inte att göra det.

All sorg och smärta tar lixom över och jag vill inte finnas mer. Det är det där förbannade sveket.

Hur kan du inte förstå? Det är för mig obegripligt.

Usch, nu har jag lust att dra nåt gammalt över mig och försvinna i ett tiotal år.